Aftonbladet – 21 februari 1850, sida 3

(Införes på begiran.) Herr Spångberg och Skräddareembetet. I en i Aftonbladet för den 4 dennes införd artikel har hr Spångberg sökt rättfärdiga sig för sitt minst sagdt besynnerliga förfarande att i äratal behålla i sin egen ficka embetet tillhöriga medel. Jag skulle icke besvärat hvarken tidningen eller allmänheten med något svar å denna artikel, om icke hr Spångberg, för att bemantla sitt oresonliga och föga hedrande förhållande, tillåtit sig att anföra flere från sanningen helt och bållet afvikande uppgifter, hvarigenom färdeles han sjelf och jag framställas i en alldeles oriktig dager. Det skulle vara mig ganska att att med obestridliga dokumenter gendrifva bans uppenbart falska uppgifter om t. ex. kassans tillväxt under hans förvaltning, om begrafningshjelpens nedsättning under en sednare tid, m. m., men då dessa örhållanden äro mer än tillräckligt kända inom f. J. embetets ledamöter och af intet intresse för allnänheten, vill jag alldeles förbigå dem bär och i tället blott visa hvilka falska vapen hr Spångberg inser sig tillständigt att bruka mot sin motståndare. För att rosa sig sjelf och för att så vidt möjlig: nedsälta mig, söker hr Spångberg framställa sig som en frig motståndare till kassans fördelning mellan de närvarande ledamöterne och mig såsom den häftigaste anhängaren till dess plundring. Nu råkar förnållandet emellertid vara ungefär alldeles tvertom. Af bifogade handling litt. A., utgörande ett transsumt af det förslag hr Spångberg uppgjorde för kassans användande, ett förslag, till hvilket kärnan af jen närvarande minoriteten anslöt sig, kan man finna att hvarken han eller hans anhängare varit särdeles rämmande för eller ogina mot kassans nästan totala appdelning, men då majoriteten inom embetet tyckte sig finna att detta förslag, utom flere kuriositeter, såsom indragen begrafningshjelp för de stackars skrädiaremästare som drogo i härnad och stupade i fäll m. m., äfven innehöll stadganden, hvilka allt för mycket närmade sig bruket inom flere slutna och hemlighetsfulla ordnar, der de äldre ledamöterne sluka allt, under det de ypgre få intet, och till följd deraf förkastade detsamma samt antog ett annat, som ett särskildt tillsatt utskott, med ojemförligt mera förstånd och rättvisa utarbetat, ehuru detsamma, för att något lämpa sig efter den rådande opinionen, fann tjenligt föreslå en mindre sumnias direkta uppdelning; när så skedde och särdeles sedan det blef fråga om att förmå hr Spångberg till redogöring, fick han ett annat sinnelag. Undertecknad deremot var ledamot i byssnämnde utskott, men hur litet jag delade åsigten om äfven den ringaste uppdelning, kan man sluta af den reservation jag bifogade förslaget och som här medföljer under litt. B. Af dessa begge handlingar är det uppenbart, att om någon motsatt sig kassans mer eller mindre uppdelning, är det jag, hvaremot hr Spångberg och hans minoritet ejfunnit olämpligt att nästan helt cch hållet uppdela densamma, med vilkor dock att de sjeifrva fingo behålla vida mer än brors!otten, alldenstund de äldre ledamöterne enligt !og skulle erhålla måingfalldigt mera än d re m ej ens skulle utfå sin lagliga it, eller H begrafningshjelp. Omständigheterne ha emellertid tvungit oss till embytta reller. Jag