Aftonbladet – 15 februari 1850, sida 3

tadt linne. Carlskrona. Förliden thorsdagsafton hafva, genom någon försummelse vid bevakningen, för allmänna. säkerheten vådlige, lifstidsdömde arrestanterna Cal Joh. Johnsson, Carl Magnus Bergman, Petter Cassel. Salomon Joh:n Fiygt och Samuel Olsson Matros, beredt sig tillfälle komma på flykten från härvarande fästningsfängelse. Den förstnämnde erteppades redan i går morse af nämndeman Stenberg i Skafkulla och är åter till häktet införd. Hilda Jacobina Bethulanders bekännelser angående mordbrand, m. m. Sedan häktade hushållerskan Hilda Jacobina Bethulander, hvilken varit inför Stockholms kämnersrätt och Wallentuna häradsrätt tilltalad, bland anrat, för anläggning af mordbrand, dels i hr notarien Englunds egendom å Kongl. Djurgården våren sist. år, och dels vid landtbrukaren Edboms egendom Rocksta hösten 1847, men förnekat sig vara skyldig till berörde förbrytelser, samt genom kämnersrättens och häradsrättens, Kongl. Svea hofrätts pröfning underställda, utslag förklarats icke kunna fällas till ansvar för de åtalade mordbrandsanläggningarne eller försök dertill, för fängelsets predikant erkänt sig hafva begått ifrågavarande brandanläggningar, blef hon i anledning häraf förliden tisdag den 12 i denna månad från länsfängelset nedförd till landskansliet och af konungens befallningshafvande förhörd, dervid predikanten Schultzberg, som biträdt vid själavården å fänge set, var tillstädes. Bethulander är lång till vexten med bruna hår. Hennes ansigte är regelmässigt och hennes stora bruna ögon förråda ingalunda, någon elakhet. Hon befann sig nu i en högst upprörd sinnesstämning och förklarade sig vilia erkänna och uppgifva de åtalade tilldragelserna så sanningsenligt som hon kunde påminna sig dem, efter sitt långa ligande i fängelset, derunder hon möjligen till någon del kunde förlorat minnet; men hon trodde sig icke kunna erinra sig dagarna för tilldragelserne, hvilka deremot blifvit uti en af hr häradsböfdingen Molin aflemnad promemoria uppgifne hafva egt rum vid Råcksta nätterna till den 4, 6, 9, 44, 14 och 47 September, och den 414, 435, 16 och 24 Oktober 1847. Med ledning af denna uppgift berättade Bethulander, att hon natten till den 4 September från fönstret till sin kammare, belägen å öfra våningen af boningshuset, med en stör sönderslagit ett fönster till sin matmoders, fru Edboms, på nedra botten belägna sängkammare. Fru Edbom hade af förskräckelse häröfver uppkommit till B. och omtalat händelsen, under yttrad förmodan, att fönstret blifvit inslaget af tjufvar, i hvilken förmodan B. äfven sökt styrka frun genom uppgift, att B. hört karlar tala utanför byggningen. Natten till den 6 Sept. hade B. från fönstret till ett obebodt rum å öfra våningen på lika sätt inslagit fönstret till förmaket å nedra botten. hvarefter hon nedgått i nedra våningen och för gårdens drängar, hvilka uppebållit sig i salen för att hålla vakt emot tjufvar, som, efter första fönsterinslagningen, befarades skola åter infinna sig, omtalat att hon förmärkt främmande karlar på gården. Natten till den 9 Sept. hade B. med en tändsticka antändt eld å en fönstergardin uti förmaket å nedra hotten, men genast sedan det skett anmält för landtbrukaren Edbom och hans stjuffader Wetterlind, att eld vore anlagd i förmaket, hvarefter elden blifvit hämrmad, utan att göra vidare skada, än att den antända gardinen brunnit ned. Gårdsfolket trodde antändningen hafva skett utifrån genom tjufvar, hvilken tanke B. äfven sökt hos dem bibehålla. Då fruktan för missdådare varit allmän å stället, hade B. en afton, efter det tal varit å bane om tilldragelserna, lånat en värja af den på stället boende löjtnanten Reutersvärd, samt om natten utur mjölkkammaren hemtat blod efter ett slagtadt kreatur och dermed befläckat golfvet i vinden och trapporna derifrån samt gården utanföre jemte ett öppet stående fönster i gröna kammaren på öfra botten, hvarefter B. gjort allarm i huset och berättat, huruledes en tjuf varit inne i huset och, sedan han af B. blifvit sårad med värjan, tagit flykten genom fönstret. Natten till den 14 Sept. hade B. tändt eldien fönstergardin i gröna kammaren, hvarefter kon genast begifvit sig ned till Edbom och omtalat, att eld blifvit anlagd, då Edbom genast kommit upp i kammaren och elden blilvit släckt. Innan B. antändt gardinen hade hon, för att bibringa den tanke att antändniogen skett genom tjufvar, genom samma fönster utkastat en med en näsduk omlindad stång, som sedermera återfunnits på gården. Beträffande en händelse, som under ransakningen vid häradsrätten skall blifvit af personer omtalad, nemligen att de natten till den 47 Sept. hört hvisslingar, som förmodats hafva kommit från tjufvar, utom huset, förmälde B. att hon härom icke hade sig något bekant. Hon förmodade likväl berättelsen hafva uppkommit deraf, att hon en natt på vinden hvisslat i en nyckelpipa. På aftonen den 44 Oktober bade B. för unga Wetterlind och någon af drängarne uppgifvit, att hon hört karlar uppehålla sig på bakgården, och medan Wetterlind och drängen begifvit sig till bakgården för att eftersöka karlarne, hade B. anstuckit eld i ett tagelfönster uti drängkammaren, deraf likväl brand ej uppkommit, emedan taglet icke ville brinna; dock hade Wetterlind och drängen vid återkomsten från bakgården funnit eld qvar i fönstret. B. hade härefter inslagit några fönsterrutor i boningshuset. Påföljde afton bade B. med en tändsticka satt eld i näfver som legat uti en vedhög, mån innan B. hunnit omtala anläggningen, såsom hon ämnat, upptäcktes elden af någon annan och blef genast släckt, utan att hafva åstadkommit någon skada. Morgonen derpå hade B. tagit några eldbränder, såsom: hön ville minnas, från köksspiseln, lagt dem så att de kunnat antända en linnetrasa och genom ett, söndrigt fönster kastat dem utiett i bagarstugan stående tråg. Då ladugårdspigorna straxt derefter gått förbi bagarstugan, hade de af rök, som utkommit genom det söndriga fönstret, upptäckt bränderna, Den 21 Okt. på aftonen hade B. med en tändsticka anlagt eld i en rishög vid stallväggen, och då rishögen börjat brinna -bade hon, deröfver mycket förskräckt, sprungit in till arbetsfolket, som vaiil församladt för att äta aftonverd, och berättat att eld vore anlagd vid stallväggen, då folket begifvit sig ut och släckt elden, som derförinran fattat uti stallväggen, Den 24 i samma månad flyttade B. från Råcksta och uppehöll sig sedermera här i staden samt försörjde sig med sömned intill hösten 4848.; då hon kom till notarien Englund å kgl. Djurgården att förestå bans hushåll. Der hade icke nägra tilldragelser af den beskaffenhet som händelserna vid Råcksta, förefallit förr än en natt mot slutet af vintren eller bö-jan af våren 1849, då B. företagit sig att genom fönstren till gästrummet och salen uti boningshuset, beläget uti Djurgårdsstaden invid landsvägen, utkasta en mängd klädespersedlar, som tillhört dels benne och dels Englund, såväl åt gården som ät landsvägen, hvarefter bon genom bultande i ckt Eoglund och den i gården boende EP Ty I