närvarande och fann fru H. då i ett upprördt, men follkomligt redigt tillstånd, sittande bredvid visionen på en soffa och, till fullkomlig illusion, samtalande med visionen, dels svarande på hans frågor, dels sjelf, eller på uppmaning af mig, framställande till honom frågor, som, ehvad de rörde mig, sanningsenligt besvarades. Såsom exempel härpå vill jag endast anföra två fall. Nämnde person var, under min första studenttid, postskrifvare i Upsala, och bodde i samma hus som jag. Hans identitet med fru H:s morbror var mig hittills obekant och ingenting hade jag derom nämnt åt någon, förrän jag nu plötsligt frågade om han kände mig. Fru H. uppgaf då, såsom hans svar, förr uppgifna förhållande. Andra gången jag var närvarande; sade hon, att morbror helt och hållet förbjöd den magnetisering, som vore i fråga, då hon derigenom skulle blifva sjuk och möjligen somna för sista gången. Jag förvånades på det högsta häraf, ty jag hade, några dagar förut, härom väckt fråga i samtal med hennes man, men med uttryckligt löfte af denne, att derom ej yttra ett ord, hvilket han bedyrar, att han ej heller gjort. — De samtal, hvaraf jag fått del, ega för öfrigt en så Svedenborgisk anstrykning, att jag tog för afgjordt, att hon flitigt studerat dennes skrifter, men, på min förfrågan härom, kände hon ej ens till namnet denne siare. Morbrodren gaf henne äfven upplysning om de 2 förra visionerna och uppgaf till och med deras namn, samt att den förste var kär i henne och den andre dennes förtrogne vän. Begge voro för några år sedan aflidna. Under min bortovaro på sommaren lärer sällskapet mer och mer ökats; dels med aflidne slägtingar, dels med för Fru H. alldeles obekanta personer, så att, före och efter ett gossebarns födelse d. 2 Sept. i år, alla stolar och platser i rummet voro upptagne. Hon säger sig slutligen blifvit så van vid detta talrika sällskap, att hon deraf föga eller intet förskräcktes; endast då hon såg liflösa ting genom någon af dem sättas i rörelse, såsom t. ex. låset i en dörr omvridas och denna öppnas, en stol flyttas o. s. v. fann hon det hemskt. Morbror satt troget vid sängfoten hela tiden barnet var sjukt; detta dog d. 16:de Sept., då med ens alla visioner försvunno och hafva sedan allt hittills uteblifvit. Barnet liknade, enligt slägtens enstämmiga förklaring, till en förvånande grad morbrodren. Helsotillståndet är nu, d. 49 December 1849, godt och sinnet friskt.