Aftonbladet – 15 februari 1850, sida 1

EAST NE IEND SEE Oo TERESE ARENAN biträden i parlamentsoch finansreformernas: interesse, jemte en uppmaning åt dem att vid den instundande sessionen fortsätta sitt förordanie af statsutgifternas inskränkning till hvad de utgjorde, 4833, samt att understödja hr Humes förslag om allmän valrätts til!erkännande åt hvar husfader, om parlamentsvalens giltighet för blott tre år, och om siutna omröstningar i parlamentet. Beslutet bifölls enhälligt, d. v.s. med undantag af endast en person, som, under zsllmänt skratt af de 410,000, räckte upp sin hand och protesterade. Såväl Cobdens som Brights tal beledsagades med täta bifallsyttringar af åhörarne. Begge talen voro ganska vidlyftiga; utrymmets inskränkthet vägrar derföre att här omnämna mer än det mest framstående deraf. I Cobdens föredrag utgjordes detta af två meddelanden. Det ena upplyste om det förödmjukande fiasco, som landtjunkarpartiets prohibitiva agitationer rönt hos Irlands farmers, eller just der partiet och de reaktionära tidningarne, så väl utom som inom Storbritannien, skrutit med ett ofantligt och odeladt bifall till förslagen om handelsfrihetens öfverändakastande och den höga spannmålstullens återinförande. Det andra meddelandet innefattade Cobdens förutsägelse om prohibitistpartiets sätt att uppträda i det instundznde parlamentet. Huru skarpsynt talaren härvid genomskådade ställningar och karakterer, har ådagalagts genom begynnelsen af förutsägelsens förverkligande redan på första dagen af öfverhusets sammauträde, der det, på sätt vi snart få tillfälle att visa, gick till alldeles som Cobden sagt att det skulle gå. När man erinrar sig engelska parlamentsle damöters vanliga och häfdvunna språk vid politiska diskussioner om Storbritanniens gamla konstitution i sin helhet, och sedan tager kännedom af hvad parlamentsledamoten för Manchester, hr Bright, yttrade till sina valmän om samma ämne, vid det här ifrågavarande mötet, och när man tillika förnimmer huru enhälligt hans talrika åhörare tillkännagåfvo sitt bifall öfver hvad han sade, så kan man icke undgå att både i tal och svar fisna någonting förut oerhördt, och af verkligen historisk märkvärdighet. Det var här sannolikt för första gången, som en engelsk folktalare inför rika och bildade engelsmän framhöll, utan något förskönande eller ens mildrande omsvep, Nordamerikanska statsinrättningarnas företräde framför Storbritanniens — framför gamla Englands ärofulla inrättning af kyrka och stat (old Englands glorious constitution of church and state) som John Bull annars alltid så sjelfbehagligt plägat uttrycka sig, med en för sekler sedan af hofceremoniellet stereotyperad fras, och hvarpå cheers och applausesp lika stereötyperadt plägar följa af åhörarne. Här var det just tvertom; ty det var sannolikt också här för första gången, som ett dylikt kätteri mot den politiska rättrogenheten, icke blott fördrogs hos en parlamentstalare, utan möttes med cheers och applauses, — bifölls och firades! — och det af tiotusen åhörare bland den förmögnare och mest upplysta medelklassen i England. Måhända är det hufvudsakligen de här ofvannämnda företeelserna, som åt mötet i Manchester förvärfvat en så allmän uppmärksamhet och föranledt att deti tidningar af annars motsatta åsigter betraktas såsom utomordentligen vigtigt (most influential). De nyssnämnda utdragen följa: Cobden. Då det är er bekant, gentlemen, alt parlamentets uppmärksamhet kommer aldraförst att tagas i anspråk för frågan om hanhelsfrihet och hvad man kallar skyddssystemp, så skall jag, med ert samtycke, till en början öfverskåda vår ställning med hänseende till denna fråga (Bifall, Hörl). Jag anser lagstiftningen icke kunna sammanträda under omständigheter, mera ägnade att genom facta och erfarenhet ådagalägga sanningen och gagnet af våra grundsatser (Högljudt bifall). Jag har nyligen haft tillfälle att besöka de orter i riket, som kunna anses representera de olika afdelningarne af vår nationalindustri: jag har genomrest de förnämsta trakterna för jernverksrörelsen, för yllevarutillverkningen, för bomullsvarutillverkningen, för linnespinnerierna och linneväfverierna. Jag har varit i Buckinghamshire, orten för tyllväfverierna, och halmbatts-, möbeloch vagntil.verkningen; jag har fått anledning att undersöka åtskilligt om grufvudriften och att rådfråga de bästa källorna angående våra skeppsvarfs tillstånd; och med KEENAN KETTUNEN NNK