Aftonbladet – 9 februari 1850, sida 2

Händelsen var den, att jag gick med färjan från NewYork till Jersey City, och kom att. sitta på samma bänk med honom. .Det roade honom att tala med alla, och äfven jag fick min del. Var ni i Mexiko under kriget? Jag hade ännu då ej lyckan... att vara i Förenta Staterna. Han såg på mig förundrad; jag förstod ej anledningen dertill. Jag är likväl europdå, och har endast uppehållit mig, här 4, år. År det möjligt ? På min heder. .. Jag känner likväl många främlingar, som varit här i mera än 40 år, och hvilka ej äga en så äkta amerikansk accentuering, som ni. Ni är förmodligen tysk. Nej, jag är svensk. Ah, ni är lycklig ni, att vara född i ett land, som frambragt så stora män och hjeltar. Vi voro nu framme. Lef väll yttrade han. Lefve presidenten Taylor! var mitt svar. Min enthusiasm syntes fägna honom. Ungrarne hafva starka sympathier här. Man talar om deras frihetskrig, som om kära anförvandters strid för sitt bestånd och sin ära. Man väntar flera af frihetshbjeltarne hit, och man är beredd att gifva dem en säker fristad mot den europeiska politikens förföljelser. Här tänker man i dylika frågor mycket enklare, naturligare cch menskligare. Den statsman skulle här ej göra lycka, som i sina rättigheter och pligter såg något annat än sin skyldighet att vaka öfver landet, i annat än i mensklighetens stora och kristliga intressen. Huru annorlunda äro ej förhållanderna i Europa! Pestor Agrelius har lemnat NewYork och begifvit sig vesterut till någon af de svenska kolonierna. Orseken härtill är mig okekant. W— — Aftonposten har i sin halfministeriella egenskap anmärkt, att Aftonbladet haft orätt att i artikeln Ater en fråga om adliga privilegierna (se Aftonbladet JM 32 för sistl onsdag) yttra: det regeringen genom kongl. brefvet d. 30 Nov. 1849 utsträckt adelns rätt att kalla huspredikanter; samt att således detta regeringsbeslut oriktigt af Aftonbladet blifvit anlfördt såsom ett bevis uppå, att regeringen nu för tiden anser sig kunna gifva adeln nya privilegier, då rikets ständer begära inskränkningar i de gamla. Som vi i anledning af denna anmärkning anse oss böra erkänna, att den vid närmare betraktande af förhållandet är grundad, torde likväl anmärkaren å sin sida medgifva, att vår oriktiga uppfattning af regeringsbeslutet om huspredikanter kan ursäktas. Den som nedskref yttrandet i Aftonbladet visste, att rikets ständer begärt en inskränkning i edelns rätt att kalla huspredikanter; nemligen återkallandet af den frihet konung Gustaf IHHI, genom 1784 års bref gifvit adeln, utöfver kyrkolagens allmänna stadgande och 1723 års privilegier för presteståndet, att besulne af adeln blott för sin uppbyggelse,, icke för ålder och sjuklighet allen?, skulle få kalla busprester. Han visste ock, att rättigheten att kalla sådane predikanter, eljest genom kyrkolag tillkom enhvar besuten, utan afseende på stånd, då behörig anledning dertill kunde visas. Då han derföre fann, att regeringen: påbjudit: ndet rättigheten att kalla huspredikanter hädanefter må tillkomma endast sådane besutna medlemmar af ridderskapet och adeln, hvilka antingen för ålder eller sjuklighet, eller ock i anseende dertill, att deras gårdar äro från kyrkorna aflägsna, icke kunna den allmänna gudstjensten bivistar; så måste lätteligen och till och med logiskt, den slutsats görar att: t 1) alla andra än adeln hädanefter voro uteslutna från rättigheten att kalla huspredikanter, samt 2) adeln fått rätt att, utan afseende på det behof ålder och sjuklighet kunde föranleda, kalla husprester, då deras gårdar äro aflägsna från kyrkan. I sådant fall bade ju rättigheten blifvit utsträckt utöfver kyrkolag och presterskapets privilegier. Då nu i adelns privilegier ingenting om adelns uteslutande rätt i detta afseende finnes, så tycktes af ofvannämnde skäl äfven genom beslutet en utsträckt rättighet blifvit adeln gifven. Emellertid finna vi af sjelfva cirkulärets ingress, som då icke var författaren bekant, att det nu utfärdade stadgandet verkligen afser återkallandet af en del af ridd. och adelns 1784 erhållna utsträckta rättighet; och vi förmoda nu, efter denna halfofficiella försäkran af Aftonposten, att den stränga ordalydelsen af kungörelsens slut icke i framtiden får en annan tydning, än den inskränkande för adeln. Huru likväl Aftonposten kan säga, att Ridd. poch Adeln numera icke vidare eger någon ;serskild rätt utöfver den, som enligt kyrkolag voch andra författningar tillkommer hvarje annan besuten man af hvilket stånd som heldst, fatte vi ej; ty adeln har dock genom cirkuläret en ovilkorlig rätt att begära huspredikant, lå egendom är från kyrkan oflägsen, och en sådan rätt är icke i kyrkolag andra medborsare gilven. För dem gäller blott å!der och ssjuklighet. Hvad slutligen angår Aftonpostens friga Fller vill Å. B. att. oaktadt alla fyra riksstården