Beträffande sergeantens förseelser: Tjenstereglementets 1:a del, 2 kap., 8S, 4 mom., som bjuder: det hvarje befallning i tjensten skall med yttersta noggrannhet skyndsamt verkställas. och alla onödiga förfrågningar och uppehåli straffas. I afseende å den af mig ålagde bestraffning: Krigsartiklarnes 2 kap. 48 , som säger: att underlydande kan extrajudicialiter afstraffas då har kommer för sent eller begår försummelse, och hbefälhafvaren sjelf befinner att så förhåller sig; sam! Tjenstereglementets 4 del., 2 kap., 9 S, 2 mom., ordagrannt så fydande: Förman, som utfärdar ordres, skall hafva noga tillsyn derå, att de ofelbart fullgöras. Rörande hr krigsfiskalens egen åsigt och åtgärd: Krigsartiklarnes 44 kap. 54 S, omförmälande: att krigsfiskal åligger, ? allt hvad på hans embete ankommer, noga tillse att lydnad och subordination strängt underhålles och att ordres och befallningar efterlefvas. Således: fastän kommendanten, sbefälhafvaren sjelf befantr: det sergeanten, hvarken med noggrannhetr eller skyndsamt eller utan onödiga förfrågningar : h oc uppehåll uträttade hvad honom anbefaldt var — och att han kom för sentn och i allo begick försummelsen, så finner herr krigsfiskalen, tv ändock, : att sergeanten alls icke felat! Deremot fiåner herr krigsfiskalen (sid. 7 af dess memorial) mig vara öfvertygad (något som är största motsats till sanning) att hafva utan laga skäl ålagt sergeanten den öfverklagade bestraffningen — och att kommendanten missbrukat sin bestraffningsrätt) — då han likvisst blott till åtlydnad af och i fulaste öfverensstämmelse med krigsartiklar och reglementen, hade en: ; noga tillsyn och straffade derföre, att ordres och befallning hvarken ofördröjligen eller i ringaste måtto ofelbart fullgjordes!! Om herr krigsfiskalen sjelf, i detta mål, ställt sig krigsartiklarnes, till anda och bokstaf tydlige och bestämde föreskrifter till efterrättelse; om han, t allt hvad på hans embete ankommerp, noga tillsett attr lydnad ochp subordination strängt underhållitsn och ordres och befallningar efterlefvats, samt om han: noga iakttagit det som länder till Konungens och Rikets sanna ljensb så, som krigsartiklarnes 44 kap. 54 föreskrifver; derom må ru kongl. krigshofrätten döma!!! Emot herr krigsfiskalens yrkande, att kommen.danten, för sergeantens bestraffande med sex dygns arrest å eget rum, skall dömas, det i nåder anförtrodde embetet förlustig — säger jag — intet! Stockholm den 45 Mars 1849. a Åkerstein. KEommendant å Waxholms fästning, I anledning deraf att hr Åkerstein på ett föregående ställe i sin förklaring fästat sig vid den omständigheten, att sergeanten för andra omtalat rymningen, kunne vi likväl icke gerna undertrycka den tankan, att det vid fråga om dylika rymningar omöjligen kan vara af någon vigt att hålla saken hemlig till dess högste mannen på stället först fått rapport derom. Tvertom synes den största och hastigaste möjliga offentlighet dervid vara det rätt2, hvarföre sådana händelser på somliga ställen tillkännagifves medelst ringning i klockor. Det förefaller oss således onekligt, att sergeantens förseelse var af den obetydligaste art! och väl hade kunnat öfverses, hvilket bort! nämnas då det af högsta domstolen ådömda ansvar å andra sidan såsom vi förmoda bör anses alltför strängt. a ad