Aftonbladet – 8 februari 1850, sida 2

sports den 20 Dec., men att efter den dagen intet blifvit anmäldt. (P. o. I. T.) — T. f. polismästaren i Stockholm N. Limnelius har nu erhållit Postmästaretjensten i Söderköping. — Hofrättsrådet J. K. Cederstråhle samt assessorn C. J. Willman hafva, i anseende till sjukdom, erhållit tjenstledighet, den förre till Mars och den sednare till Juni månads utgång. Och hafva ordinarie fiskalen Ax. Adlercreutz och v. häradshöfdingen B.L. Norin blifvit förordnade att såsom adjungerade ledamöter hofrätten biträda, hr Adlercreutz i hr Cederstråhles och hr Norin i hr Willmans ställe. (D. A.) — Såsom en episod i den Hammarsködska saken omtalas, att åtskillige personer vändt sina funderingar på inköpande mot någon ringa penning, af hr Hammarskölds kasserade 20 rdr. assignationer, hvilka lära vara utelöpande till ett belopp af mer än 30,000 bko., i afsigt att dermed liqvidera eller qvitta skulder till massan och sålunda på denna industii göra en vinst af 80 å 90 prct. Utom det i och för sig mindre honnåta uti försöket, tyckes det falla klart att en betydlig risk dermed förenas, då enligt hvad kändt är, en ännu gällande Kongl. förordning uttryckligen stadgar att assignationer på banken, för hvilka fond der saknas, ej må anses bättre än böter och följaktligen icke kunna i utgifvarens konkurs tillerkännas något värde, innan först alla andra fordringar blifvit till fullo guldne samt deraf måste följa, hvad Hammarsköldska assignationerna beträffar, att kuratorerne ingalunda lära ingå på någon qvittning af så beskaffad skuld emot massans rena fordringar; hvadan total förlust, kanske efter lång rättegång, här troligen blefve lön för mödan. — Tidningarne från Caimar omtala icke andra följder af den svåra stormen och )rvädret tisdagen den 29 Januari, än att rutor blåst sönder. Barometern önskar derföre, på fleras begäran, att glasbruken måtte göra fönsterglas tjockt och starkt, äfven om det blef dyrare. —KDE — Allmänheten står i stor förbindelse hos br magister Jahnke, skaparen och upprätthåliaren af Folksångföreningen, för hans oegennyttiga nit ait utbilda talangen hos en mängd personer, hvilkas medfödda naturgåfvor, af brist på någon väckare, lågo slumrande, tills hr Jahnke åtog sig dem. Visserligen behöfver detta icke upprepas, ty publiken har alltid vid de tillfällen, då Folksångföreningen uppträdt, gifvit sitt bifall tillkänna; men då hr Jahnke nu snart ämnar tillställa en musikalisk soiree, deraf halfva behållningen öfverlemnas till de nödlidande i Jemtland, så torde det välj bör nämnas. Äfven förlidet år hade hr Jahnke besvär med ett sådant arrangement, för de brandskadade i Hedemora, hvilka fingo mottaga hela behållningen af en af honom gifven musikalisk soirke. — Det torde således kunna förutsägas att allmänheten skall begagna detta tiilfälle att på en gång uttala sin erkänsla för magister Jahnke och göra ett litet offer åt nödlidande bröder. Soirken kommer troligen att skänka mycket nöje, ty en del af Folksångföreningens fruntimmersafdelning, bland hvilka finnas några särdeles vackra röster, Folksångföreningens och Typografiska föreningens sångare komma att, jemte andra musikvänner, dervid biträda. Dagen är utsatt till Böndagen den 3 Mars. — Hr past. Holmbergs föredrag om Nordbon under Hednatiden,, hvaraf det första hölls i går i dela -Crois lokal, var temligen talrikt besökt (af, om vi ej misstaga oss, circa 400 personer), och utfördes af föredraganden på ett rätt animeradt sätt. Man måste i allmänhet erkänna det vara förtjenstfullt att genom en art föreläsningar hos den del af publiken, hvilken man icke eljest kan förutsätta hafva lemnat nog uppmärksamhet åt vår forntidshistoria eller derom ur böcker hafva hemtat tillräcklig kännedom, på detta sätt upplifva hågen för våra gamla minnen och lusten att något närmare ingå i forskning om vårt lands äldsta invånare, deras härkomst, lefnadssätt, flyttningar och öfriga öden, tills de småningom blifvit hvad de nu äro. Då vi anföra detta såsom en förtjenst hos hr H., minskas den icke, i och för sig sjelf, genom den anmärkningen, att hvad han föredrog till större delen, hvad det ethnografiska och geografiska vidkom, innehöll för den egentlige litteratören förut bekanta saker. Atskilligt var emellertid, såvidt vi erinra oss, fullkomligen nytt; och anslog i samma mån med större intresse. Dit hörde isynnerhet framställningen om Bohuslän (det gamla Alfhem, Viken m. m.) såsom utgörande samma land som Ossian besjungit under namnet Lochlin. Hr H. gjorde detta plausibelt genom flere lyckade sammanställningar; och kom ända derhän, att han återfann Ossians Uthorno i den stora ö i bohuslänska skären, somf ännu bär namnet Tjörn. Hr H. har sjelf för några år sedan utgifvit en Bohusläns Beskrifning af faktisk förtjenst i sitt slag, och deruti han dokumenterar sigsåsom ganska hemmastadd i denna del af Skandinavien. Han bör således ega vitsord i hvad han sagt sin publik om denna märkvärdiga provins; oeh han försäkrade bland annat, att Tjörn än i dag bebos af en alldeles egen befolkning, i en mängd afseenden helt och hållet skild från Bohusläns öfriga inbyggare, och hvarichr H. ser afkomlingar af den uråldriga