Aftonbladet – 6 februari 1850, sida 1

Milano, som vid sin resning ensamt varit starkt nog, att jaga det då ännu oförsvsgade Österrikes bhärsmakt utom sitt område, förmådde -ej motstå Österrikes återinträngande trupper, sedan hela Lombeardiet och Venedig rest sig, samt. Sardiniens och påfvens armåer förenat sig med detsamma för att kämpa för Itsliens sjelfständighet. Den 6 Januari 1848 intågade Radetzky som segervinnare i Milano, och den 9 i samma månad afslöt Karl Albert derstädes ett sex vecIkors vapenstillestånd, som sedan flera gånger förlängdes, samt drog sig tillbaka på Sardinskt område; :och den 15 afstod äfven påfven ifrån vidare deltagande i den italienska sjelfständighetsstriden.. Milano och Lombardiet hade åter blifvit förvandisde till en provins af den österrikiska kejsarstaten. Belägringstillstånd ; krigslagar och ståndrätt; politiska förföljelser; oerhörda kontributioner och. konfiskationer af gods, voro här de närmaste följderna af Lombardiets återeröfring. För framtiden lofvade Österrikes kejsare det Lombardo-venetianska konungarikets invånare, redan den 20 September folkrepresentationens sammankallande — ett löfte, på hvars uppfyllande detta folk ännu intill denna stund förgäfves väntat. s Emedlertid uppgaf man i Lombardiet icke alit hopp på vinnandet af oberoende, under er eller mindre gynnande vilkor... Venedig stod ännu obesegradt, i fullt åtnjutande af sin oafhängighet; i Sardinien vann, trots de österrikiska segrarna, demokratien, och med densamma partiet för den italienska frihetsoch enhetsstriden, en allt bestämdare öfvervigt, och konung Karl Albert tillkännagaf sitt gillande af denna rörelse, genom bildandet af ministeren Gioberti. Uti Toseana voro folk och furste eniga uti sträfvandet för dessa båda stora ändamål, och i de öfriga små staterna hade furstarne antingen måst foga sig efter folkets vilja eiler vika för densamma. Afven utländska makter, Frankrike och England, hade visat omisskännliga sympatier för Italiens enhet och sjelfständighet, samt kallat sändebud från de intresserade makterna till en kongress i Brässel, för att fredligt reglera de italienska angelägenheterna. Och då slutligen Rom med en så imponerande kraft rest sig, och angifsit Italiens befrielse och förening vara sih uppgift, öfverlemnade mån sig äfven i Lombardiet, trots den österrikiska besättningen, åt de gladaste förhoppningar, och nödgade konungen af Sardinien att taga sitt parti, vare sig till afslutande af fred eller fortsättande af kriget. Men just Roms republikanska och anti-papistiska revolution, hade beröfvat den italienska rörelsen Frankrikes och till en del äfven Englands sympatier. Österrike, som åter börjat repa sig, ville i Brässel ej höra talas om någon fremmande inverkan på Lombardiets öde, och kongressen åtskiljdes, utan att hafva fört tvistefrågan ett hårsmån närmare sin lösning. Afven storhertigen af Toscana hade, efter påfvens flykt, skiljt sig från Centraloch Öfveritalienska staternas förbund, samt afstått från all delaktighet uti Constituente italiana, öfver hvilken påfven: afkunnat bannlysning, och hade sjelf flyktat till Gaöta, i anledning hvaraf republiken proklamerades i Florens den 18 Februari. Hårdt ansatt af folkets allt mera stormande uppmaningar, fann Karl Albert sig nödsakad att ensam påbörja striden mot Österrike för Ofver-Italiens sjelfständighet, ehuru krigets förnyande ej öfverensstämde med hans egna åsigter och ej syntes lofva någon lyckosam utgång. Den 12 Mars 1849 uppsade konungen af Sardinien vapenstilleståndet af den 9 Aug. 1848, och redan den 23 Mars var kriget, och med detsamma Italiens öde för den närmaste framtiden, afgjordt. Slaget vid Novara var den enda, men dock fullkomligt afgörande drabbningen under detta korta fälttåg. Sardiniens makt var fullkomligt bruten. Karl Albert hade icke förmått lösa den uppgift, för hvilken han dragit svärdet, nemligen att tillkämpå Italien sjelfständighet. Han nedlade kronan datt Me bet JR Kr-r R R mm ss RR oo CP -— kr AN -— MD -— -: mm E Gm pp —i sin sons, Vietor Emanuels hand, och lemnade Italiens jord, sedan han dukat under vid ansträngningen att befria densamma från fremmande herravälde. , Hans efterföljare afslöt genast vapenstilleståndet i Novara, hvilket för ögonblicket med stora offer, såsom besättandet af Turin m. m., skulle afböja hela landets eröfring. Hos folket herrskade den yttersta förbittring; man talade allmänt om förräderi och general Romarino blef ställd inför krigsrätt, dömd till döden och genast afrättad I Genua utbröt ett uppror, som likväl snart besegrades; och äfven i Lombardiet hade några städer, hvaribland Brescia, rest sig, men blifvit af Haynau öfverväldigade och behandlade med den raffinerade grymhet, hvarigenom denna kontrarevolutionens bhjelte snart förvärfvade sig en så bedröflig ryktbarhet. I Florens deremot utbröt den 13 April en kontrarevolution, understödd af Österrikes vexande inflytande, och i följd hvaraf storhertigen återställdes till sin makt. Parma, som under sin furstes frånvaro slutit sig till Sardinien, blef likaledes besatt af österrikiska trupper. Äfven mot central-Italien opererade den österrikiska invasionshären, samt besatte Ferrara och Bologna. Men trots denna de österrikiska vapnens oerhörda öfvervigt, mötte fredsslutet med Sardinien stora svårigheter, emedan å ena sidan Frankrike uppträdde för Sardiniens. integritet, och å andra sidan folkets brinnande och okufliga hat mot det österrikiska herraväldet i Italien oupphörligt bragte nya svårigheter å bane. Först den 7 Oktober afslöts freden, som Karl Albert ej upplefde, emedan han den 27 Juli aflidit på fremmande botten. Lombardiet -har sedan återfallit under Österrikes obegränsade maktfullkomlighet, och dess in frihet har blifvit skymfiigt trampad i stoftet, fö mnder det nlidlsvecta sco haälsanssornintn Cardio ita