Aftonbladet – 6 februari 1850, sida 1

HlaA LI TU, Ull aellcCH Har SU NGCH LOL UCSS vIvermakt varat längre än på något annat ställe i Europa; uti Italien synes slutligen äfven det bajonettvälde,som kontrarevolutionen upprättat, förr än på något annat ställe störta tillsamman. Det italienska folket är för ögonblicket kufvadt, men icke öfvervunnet, hvarken i Lombardiet och Sardinien, eller Neapel och Sieilien, eller i Rom, det återförenade Italiens utkorade hufvudstad. Uui Neapel håde den absölutistiska kontrarevolutionen redan den 45 Maj 1848 firat en afgörande seger, och konung Ferdinand af Bourbon förstod. mägterligt begagna denna seger att med vapenmakt utrota alla revolutionära och frisinnade elementer i sina stater på denna sidan sundet, eller göra dem oskadliga inom fängelsernas murar. Förbindelsen med Nordoch Central-Italien, till grundläggandet af den italienska enheten och dess oafhängighet, afbröts genast utan omsvep; i stället för februariministeren togo åter konungens förra vrådgifvare, bland andra den hatade och fruktade Carletto, plats i konungens konselj; och trots hans majestäts förklaring, att han ej ämnade kränka författningen , nedsjönk densamma dock allt mer och mer, till ett bedrägligt sken. För att kunna använda hela sin makt till bekämpande och qväsande afrevolutionen i Neapel, företog konvung Ferdinand till en början ingenting emot Sicilien, som redan ansåg sig fullkomligt oberoende af Neapel. Då her: tigen af Genua, som blifvit kallad att intaga den lediga thronen, icke emottog den erbjudna kronan; styrdes landet såsom en republikansk stat, af ett parlament och en provisorisk regering. Först i September 1848, då upproren i Neapels nordliga provinser voro fullkomligt besegrade, afsände konung Ferdinand en flotta mot Sicilien, och den. 31 September intogs Messina, efter ett häftigt bombardemang, men fortsättandet af: den blodiga striden afböjdes genom ett-af England förmedladt vapenstillestånd; och nämnde makt syntes fast beslutat att försvara Siciliens intressen och rättigheter, samt isynnerhet upprätthålla den herömda konstitutionen af 1812. Under denna vapenhvila, som varade mer än 6 månader, syntes Sicilien. allt mer och mer utveckla sig till en ordnad sjelfständignet, och samla betydande motståndskrafter till den förestående striden; uti hvilken det numera icke längre var fråga om utvidgande af Siciliens frihet, utan om dess fullständiga oafhängighet. Den 29 December förnyades af parlamentet förklaringen, att konung Ferdinand och huset Bourbon voro förlustiga alla anspråk på Siciliens thrön. Deremot afgaf kohungen, den 28 Februari 1849, sitt ultimatum till Siciliens folk, och förklarade sig beredd att gifva landet ett eget, af tvenne kamrar bestående parlament, en egen budget och egen förvaltning; men att öfverlåta regeringen åt en vicekonung af den kungliga familjen. Siciliens folkkammare afvisade detta konungens af Neapel anbud, och beslöt förnyandet af striden, hvarpå man så länge förberedt sig, och hvars ledning Mierosläwski blifvit anmodad att öfvertaga. Y Men den strid, som nu utbröt, motsvarade icke hvad man väntat af sicilianarnes beslutsamhet .och inneboende kraft, detta. folk. som allraförst-i hela: Europa :vågatbörja befrielsestriden och redan en gång gått segrande ur densamma. Den nya striden var kort, utan kraft och ihållighet, utan bjeltemod och ära. Den ? April anlände Filargieri med ockupationstrupperna till Sicilien. Inom få dagar voro Messina, Syrakusa och Catanea i neapolitanarnes händer; och redan den 23: April kapitulerade rikets hufvudstad Palermo; och uppoffråde den kort förut så beslutsåmt proklamerade sjelfständigheten, samt underkastade sig konungens af Neapel herravälde. Hittills hafva ej-tilräckliga underrättelser och upplysningar funnits att. tillgå, för att kunna fälla en säker dom öfver orsakerna till denna snabba, med lätthet vunna seger, som icke ensamt kan tillskrifvas vapnens öfvermakt. Måhända hade mani Sicilien räknat allt för mycket på Englands understöd, som uteblef il det afgörande ögonblicket. Sannolikare synes det dock, att: äfven här ett kontrarevolutionärt parti var i verksamhet, som just då striden med den sicilianska : frihetens fiender utbröt, förenade sig med dessa, och sålunda bröt folkets kraft, som, om fullkomlig enighet herrskat, varit tillräcklig att med framgång motstå Neapels makt, Denna sista förmodan vinner stöd deraf, att vid neapolitanarnes intåg i Palermo, den. 31 Maj, ett nytt folkupplopp utbröt, med syftemål att förhindra fiendens ockupering af Siciliens hufvudstad. Först efter en ganska allvarsam strid kufvades detta nya folkupplopp. Men konungen af Neapel fann deruti en välkommen förevändning, . att förklara sig icke mera vara bunden af kapitulationen den 23 April, i följd hvaraf Sicilien ansågs som ett med vapenmakt eröfradt lånd, hvarest segervinnaren. ej ansåg sig bunden af annat än sitt eget godtycke, och alltså kunde herrska ännu mera oinskränkt och despotiskt än i sjelfva Neapel. j Sicilien synes genom inre söndring, genom kontrarevolutionen i dess eget sköte, hafva blifvit ånyo förrådt åt ett främmande, absolutistiskt herravälde. j Den återstående delen af 1849 års historia är stum rörande Neapel och Sicilien. Skenkonstitutionalism i ordets särmsta bemärkelse; sammankallande och upplösning af parlamenter; ministerförändringar som. allt mer och mer närmade sig absolutismen; oktrojeringar; belägringstillstånd; politiska förföljelser och hemliga undersökningar, samt då och då ett misslyckadt upplopp — detta är Neapels historia för år 4849. Neapels och Siciliens folk hafva blifvit kufamet, RR — Ve mL ta PTA eb EE Vg RE Kd RRD RETADE PN EE VIS VU pi SPE ARG