till fredlig förlikning, och ett vapenstillestånd afslutades, hvilket den 34 ledde till en formlig konvention, hv2ruti det romerska folkets sjelfständighet garanterades. Men sedana Oudinot hade dragit tillräckliga förstärkningar till sig, erkände han icke denna af det franska sändebudet afslutade konvention, utan fordrade fritt intåg i Rom för sin arme; och då detta icke beviljades, började han den 3 Juni en formlig belägring och bombardering mot staden, hvars befolkning, under Garibaldis anförande, med det mest heroiska hjeltemod kämpade mot öfvermakten. N Den 1 Juli dukade Rom under. Men dagenl före den franska ockupationshärens inryckande,l utfärdade den konstituerande församlingen den! romerska republikens författning och upplöste sig sjelf, samt triumviratet, för att icke öfverlemna herraväldet åt de inryckande fransmännen, utan låta dem med våld bemäktiga sigl: detsamma. Segern öfver den romerska republiken har inbragt franska republiken föga vinning och lj ännu mindre ära. Ty ehuruväl Oudinot ge-l nast organiserade en inilitärstyrelse och ställde l: sig sjelf i spetsen derför, infann sig dock kortl derefter en regeringskommission af 3 kardina-: ler, som i påfvens namn gjorde anspråk på li regeringsmaktens öfvertagande. Afunden mel-l: Jan dessa : båda myadigheter, det energiska j raotstånd påfven och kardinalkollegiet gjordel mot hvarj2 Frankrikes inblandning i Kyrko-l statens inre angelägenheter, presidenten Ludvig! Napoleons plötsliga personliga iablandning il dessa angelägenheter, som straxt derpå desavuerades af kammaren, och från Ludvig Na-t poleons sida frammanade en änun kraftigareÅ opposition mot densamma, samt slutligen den! eftergilt för påfvens fordringar hvartill Frankrike, med uppaffring af alla sin författnings principer, såg sig nödsakadt, voro en kedja af de skamligaste förödmjukelser för den franska regeringen. i Uti Rom, hvarest kardinalkommissionen med obegränsadt godtycke arbetade på återställandet af absolurismens och hierarkiens herravälde, uader det att befoikningen fortsatte sitt passiva trots mot sakernas nya ordning, herrskar ännu i denna stund en gränslös förvirring bland maktens innehafvare. Ännu består franska bajonettväldet bredvid den påfliga regeringskommissionen; ännu ser sig påfven icke i stånd att återvända till sitt verldsliga och andliga herravälde, som sedan 6 månader varit honom beröfvadt. Bom är fallet, men icke besegradt; den påfliga regeringen är åter upprättad, men den är uppbyggd på sanden, och den första storm skall måhända för alltid tiliintetgöra densamma. , : Sedan, med Sardiniens kraft, den hörnsten, hvarpå Italiens frihet måste grundläggas, syntes krossad; sedan i Rom den höga pelarbyggnad hvarpå Italiens enhet skulle hvila, sammanstörtat, qvarstod ännu Venedig, likt ett väldigt klippstycke af den italienska. enhetens och frihetens påbörjade byggnad, och som ännu icke blifvit nedkastadt af kontrarevolutionens storm. Men vid Venedigs sjelfständighet kunde ej fästas något hopp för Italiens framtid. En regering, sådan som den österrikiska, visste att den till hälften uppnått revolution2ns besegrande, om den isolerat och besegrat: rörelsens hufvudhärd. Man kunde låta Venedig åtnjuta sin skenbara sjelfständighet under sin republikanska författning, iatill dess det öfriga Italien blifvit fullkomligt besegradt. Emedlertid hade man inneslutit den svårt tillgängliga lagunstaden så trångt som möjligt, och emedan man ville så mycket möjligt skona Österrikes krafter, för striden mot det ännu icke besegrade Ungern, börjades underhandlingar om kapitulation, hvilka likväl icke lände: till något resultat. I Juni månad börjades den; märkvärdiga belägringen af denna stad, som: med beundransvärd kraft och uthållighet trotsade österrikarnes otroliga ansträngningar, sow gingo så långt, att man till och med från luftbalonger försökte ett bombardemang, hvilket likväl misslyckades. Det starka fästet Malghera föll, först sedan det genom ett fruktansvärdt bombardemang blifvit förvandladt till en grushög, i österrikarnes händer; och trots det derifrån, samt från lagunbron, emot sjeifva staden riktade ytterst häftiga bombardemanget, kunde Venedig i2ske eröfras med vapenmakt. Emellertid hade Garibaldi, som vid fransmännens intåg i. Rom, med en liten skara dragit ut från staden, förstått undgå alla förföljelser af de talrika trupper, som blifvit uppbådade mt honom, och hade med, sin lilla hjelteflock framträngt ända till Venedigs portar, för att komma sina hårdt ansatte stridskamrater till hjelp. Men hans lilla utmattade trupp blef här angripen af fiendens oerhörda öfvermakt, samt sprängd. Hans hjeltemodiga maka fann bär sin död, men han sjelt undkom lyckligt till Sardinien, hvarest han fann en tillflyktsort, för att, måhända i en icke aflägsen framtid, åter träda i spetsen för striden mot Italiens förtryckare, VI Nu först sedan man i Venedig visste allt vara förloradt, ingick man den 22 Aug. på den af Radetzky föreslagna kapitulationen, få dagar tidigare, än den likaledes obesegrade fästningen Komorn, sista kämpen för Unagerns frihet, öppnade sina portar för österrikarne, efter att sjelf hafva dikterat kapitulationsvilkoren. (Forts.) wnse———OEEREEEEE UTRIKES. ) ij TYSKLAND. Den 23 Januari börjades i den preussiska ot 1 den preus: