Aftonbladet – 25 januari 1850, sida 2

liga metoden att skapa sig sjelf ett antagande, en premiss som strider mot verkliga förhållandet, för att deraf sedan kunna med lugn bevisning och. sträng logik draga det resultat man önskar. Det vore intressant att få höra af hr v. Hartmansdorff, hvarutinnan handelssystemet, beträffande importen, blifvit friare på de sednare åren. Har ej just under de två sista riksdagarne snarare visat sig en skarp reaktion i prohibitismens anda? Vid 1844 års riksdag höjdes importtullarne på en mängd manufakturvaror genom förtullningssättets ändring från värdetill vigtberäkning, och detta bibehölls för det mesta vid sista riksdag. Det är sannt, att införsel af raffinadsocker, förut förbjudet, då tilläts mot en tull, som uppgår sammanlagdt till nära 6 sk. bko pr skålpund; men denna förtullning tager först med innevarande år sin början, och har således ej kunnet utöfva något inflytande på närvarande handelsställning. Deremot är det bekant, att alla ryska och finska viktualier, smör, talg, salt kött m. m., som utgöra en så betydlig del af importen, efter ryska traktatens upphörande betala dubbelt högre tull än förut; jern är förbjudet till införsel, likasom kläde och släta sidenvaror; stålmanufaktur kostar en riksdaler banko skålpundet i tull; jernsmiden 1 rdr rgs, 0. s. v. Vill man väl begära ännu mer i prohibitif anda?