Aftonbladet – 25 januari 1850, sida 2

Tariiran Uutskeppades Iofld adlct tm Spaltcnh 260,000 vog klippfisk , deraf 200,000 i spanska fartyg. Från Bergen berättas: Tisdagsaftonen dan 8 dennes, kl. 3—6, observerades i sydostlig riktning i Närheten af Natlang öfver fjellet en eldkula, hvilken, af månens storlek, under ett par sekunder spridde ett klart sken öfver Natlandsfjellet. REVY AF TIDNINGARNE. Morgonbladet för i dag har ändtligen tagit till ordet i anledning af doktor Santessons skrift angående den famösa Sundholmska historien, men aktar sig noga att vidröra de rättelser och vederläggningar hr S. meddelat af Morgonbladets osanningar angående Sundholms behandling på lasarettet, utan säger i stället, att skriften innehöll ifrån början till slut endast lambsens vrede,. Utan att vilja uppehålla oss alltför mycket vid en förut så ofta omtalad sak, har det synts oss för jena att såsom ett ytterligare talande bevis på Morgonbladsredaktionens känsla för sanning och moral, citera detta sätt att bemöta en embetsman, som förut blifvit angripen på ett så bittert sätt, som vid ifrågavarande tillfälle ägt rum. Samma Morgonblad talar i anledning af ett i Aftonbladet citeradt uttryck af Tegner rörande Ryssland. om det galna nationalhat, som i tid och otid agiteras emot vår mäktigaste granne,, och tillägger följande: Tegner ogillade under sin mognare ålder det rysshat, han i ungdomen predikat. Flere bland hans personliga vänner kunna intyga detta. Det är visserligen lätt nog förklarligt att Morgonbladet i följd af sina sympathier, och sedan dess redaktion dessutom varit inviterad på den sednaste balen hos härvarande ryska ministern, finner Svenskens aversion för den mäktiga grannen vara en galenskap; men här likasasom vanligt, faller det in i sitt lyte att säga en osanning för att få en auktoritet för sig. Såsom bevis på att Morgonbladet varit illa underrättadt i hvad det säger om Tegnårs ändrade åsigter de sista åren i afseende på Ryssland, tillåte vi oss att citera en anekdot, hemtad ur de anteckningar, som efterPäKans Yeslen Deson. hvilken föllde, Teenfr träflade under häns mognare ålder. Under denna resa träffade nemligen skalden tillsamman med en mycket berest och intressant man hofrådet von G—, som mycket sysselsatte sig med honom. En dag mot aftonen föll det Tegner in att fråga hvad hofrådet vore för landsman. cch bin Russe gebohren,, svarade han. Russe, Russe! utropade Tegner och ögonen sprutade eld, det är föräderi, att icke hafva sagt det förr, — jag taiar aldrig med en ryss. Men vet, herre, en dag dyka vi upp ur hafvet, och vi komma öfver er, och vi skola klåer, — als Sie bey Narwa geschlagen sind.n : Anekdoten är ordagrannt hemtad ur originalet af ofvannämnda anteckningar. Det kan för öfrigt ej vara otjenligt att tilllägga att vi lika litet som någon annan,l vilja underblåsa ett nationalhat mot ryska folket, i och för sig sjelf, eller för det detta folk är af en annan stam än vårt eget. Vi tro att en ryss såsom menniska kan vara lika god som . någon annan, och dessutom beskrifves sjelfval: racen såsom af naturen mild och god, läraktig. och ägande många goda anlag. Men deremotl: skola vi alltid fortfara i den öfvertygelsen, att! j j ( det är helsosamt för en liten nation såsom den svenska, om den älskar friheten, att med en viss farhåga betrakta och vara så mycket som möjligt på sin vakt emot den ryska politiken, och detta till och med mera i samma min som anledning kan vara för handen att sven-l. skar finnas, hvilka kanhända icke skulle varal missnöjde, om vid något tillfälle 30 å 400001; ryssar) skulle komma reaktionen härstädes tillli hjelp emot demokratien; något hvarpå Mor-l gonbladet sjelf ett par gånger anspelat såsom j! icke otroligt, i ändamål att dermed skrämmal! de liberala till beskedlighet. — Morgonbladet har i dag äfven tryckt några . I protokoller hos hrr bankofullmäktige rörande l, frågan om diskontfondens utlåning,för att der-!c med rättfärdiga ett föregående anfall emot hr ! Schartau. Slutet är i dag ännu icke med-l! deladt, och man bör således uppskjuta med ! några anmärkningar, ehuru af det redan nul? tryckta vill synas, att Morgonbladet hade gjort ; vrängd framställning af hr Schartaus yttrande. l, Vi torde således återkomma härtill. ( Deremot innehåller den i dag tryckta delen l! af protokollet en liten episod, som kan behand-s las för sig, uti ett anförande af hr v. Hart-! mansdorff, hvari man igenfinner alldeles sam-! ma metod, som bemälde hr v. H. så ofta under riksdagarne nyttjar i sina deduktioner, och ; S I I 1 S ) ( å 6 1 ( Jj I f ( ( I f j l ( i f 1 hvarmed han kniper riddarhusmajoritetens bifall. Det ifrågavarande stycket af hr v. H:s anförande lyder som följer: Herr Presidenten von Hartmansdorff: Lika med herr Schartau befarar jag, att svenska folket lefyer öfver sina tillgångar, det vill säga, införer mera utländska varor, än det med utförseln af inhemska alster kan betala. Om detta förhållande kommer att fortfara, så måste Bankens silfver gå ut, för att betäcka skillnaden, och rikets penningeväsende med tiden gå under. Men i fråga om medlen att förekomma denna olycka, är jag med honom af olika mening. Jag har i sådant afseende städse förfäktat den, att man borde, genom prohibitiva författningar, söka minska införseln af utländska varor, på samma gäng skydda förädling och förbrukning af inhemska, skaffa våra stadsboer arbetsförtjenst, och våra landtbrukare inländsk afsättning på säd, hvilken jag, lika med herr Schartau, anser icke kunna, under vanliga förhållanden, frambringas till lika godt pris som hos våra bättre lottade grannar vid Östersjöns sydliga kuster. Men min mening har öfver hufvud haft underlägsna anhängare hos Rikets ! Ständer, under det att det friare handelssystemets deremot ökats. Följden af dess tillämpning visar sig nu emellertid i en försämrad penningeställning. Hr von Hartmansdorff förklarar således den försämrade penningeställningen tillkommen ge