Aftonbladet – 25 januari 1850, sida 1

0 Va ee , mMR AR vw nd OF -Iningom aftagit. Också synes ej särdeles mycket var att anmärka mot dess närvarande inrättning. Säl skildt kunde man dock önska, att underrättelser 01 hvad studentexamen beträffar blefve på ett utförlig och bestämdt sätt genom publiciteten meddelade, ti kännedom för lärare och lärjungar vid elementar läroverken, hvilka nu ofta nog nödgas skriftligen, di rekt eller indirekt, besvära herrar dekaner med be gäran om upplysningårs meddelande rörande dz? sär skilda saker, som höra till studentexamen. Afvei vore det önskligt, att tiden för studentexamens af läggande närmare rättades efter afgångsexamina vi elementarläroverken. — Önskan om studentexamen afskaffande höres mindre nu mera. Ej heller har vä denna önskan egentligen hörts från andra än dem, son varit ensidiga af episkopala intressen eller hyst er blind förkärlek för det gamla elementarläroverke med alla dess fel och brister, hvilka studentexamer haft förtjensten att ljusligen uppdaga, om man ocksi ej vill tillerkänna den någon annan förtjenst. De syntes likväl att, om också de öfriga skälen, mar åberopat för studentexamens nödvändighet, kund kullkastas, tvenne likväl måste gillas och anses ove derläggliga: det ena akademie:s examinationsrät vid emottagandet af elementarläroverkets alumner, likhet med elementarläroverkets egen så väl vid in. tagning som från lägre afdelningen till högre; del andra nödvändigheten att genom en gemensam stu. dentexamen bereda och bibehålla den jemnhet oct likformighet mellan läroverken, hvilken aldrig kar fullkomiligen vinnas blott genom en skollag, huru bestämd den också måtte vara. Föreläsningarne hafva börjats och slutats i vanlig ordning. Under professor Atterboms tjenstledighe har hans föreläsningsskyldighet uppehållits af docenten i estetiken, magister B. Malmström, den känds skalden, i likhet med hvad äfven förra terminen skedde. I den teoretiska filosofien, hvilken lärostol är ledig efter framlidne professor E. A. Schröler, har föreläsning hållits af docenten i praktiska filosofien, docenten Ribbing. För professor Bergfalk, som nu uppehåller sig i nordamerikanska fristaterne, har e. 0. professor Juel vikarierat såsom föreläsare, och i stället för professor Boethius, som dog näst före terminens början, har docenten Olivecrona föreläst. Med den nästförflutna terminens början framträdde således, till en del, alldeles nya förmågor till pröfning, och på det nya är alltid uppmärksamheten fåstad med liflighet. Med ännu större uppmärksamhet förbidar man återbesättandet af de rum, som äro lediga efter de båda afledna professorerna. Såsom sökande till lärostolen i teoretisk filosofi hafva Itvenne personer uppträdt och redan speciminerat, nemligen docenten Ribbing, samt lektorerne Carlsten irån Gefle oeh Sporsen från Calmar. Allatre hafva, enligt filosofiska fakultetens bedömande, blifvit anhar speciminerat med största utmärkelse och derigenom äfven erhållit högsta vitsord; näst efter Ribbing erhöll Carlstån bästa betyg, och man anser derigenom förslaget gifvet och saken afgjord. Temligen allmän er nyfikenheten att snart nog erfara, huruvida Ribbing kommer att rekrytera det konservativa och reaktionära partiet i konsistorium, eller om han ämnar sluta sig till de få, som visa mot, sätta tendenser. Säkert är, att Ribbing är en man , med förmåga och skicklighet; och mod, samt ka-Irakter och energi, har han förut visat. Redan på förhand ansågos Ribbing och Carlstån blifva de enda egentligen täflande om lärostolen. Ribbing hade opinionen för sig för begreppets klarhet och skärpa, I Carlstån omnämndes med beröm för sin beläsenhet )i ämnet och allmänna humanistiska studier. LikFo MW väl tror man nästan allmänt att, om adjunkten Afzelius uppträdt bland de sökande, han skulle hafva vunnit segern. Men Afzelius har, af okända skäl, underlåtit att söka. Ansökningar till den juridiska professionen i svenska och romerska rätten, som är ledig efter framlidne professoren Boöthius, äro inlemnade af docenten Olivecrona härstädes samt af akademiesekreteraren Nauman i Lund. Men fakulteten var ej denna gång belåten med blott tvenne sökande, utan har utsatt ny ansökningstid. Adjunkten i juridiska fakulteten, numera e. o. professoren Juel har, af okända skäl, icke uppträdt bland de sökande. Jag tillåter mig här en reflexion. Föreläsningarne vilja ej återtaga den fart och freqvens de fordom egde; och detta är så mycket besynnerligare, som på llärostolarne hvarken fattas lärdom eller nit och taIlaog. Med få undantag anses emedlertid ett så kalladt auditorium af omkring tjugu åhörare alldeles icke svagt. O:n man besinnar, att antalet af under I terminen närvarande studenter är omkring åttahun-Idrade så märker man häri ett ögonskenligt missförhållande. Hvad kan orsaken vara? Hafva föreläsningarnes tid upphört, eller halva de ej sin rätta, tidsenliga beskaffenhet? E:t åtminstone synes visst och säkert. Tillgången på hvad vi kunne kalla lärobokslitteratur, utländsk isynnerhet, gör föreläsningar i den gamla formen öfverflödiga, åtminstone föga ändamålsenliga. Föreläsningar efter bestämda och afslutna ämneskurser äro ej mera lämpliga ). Sjelfva lärokursen kan lärjungen i de flesta ämnen inhemta på ett både fullständigare och beqvämare sätt än genom afhörande af katederföredragen. Afven om dessa egde rum utan papper, viva voce, hvilket sätt med rätta blifvit till företräde rekommenderadt, men hvilket knappast de fleste professorer skulle kunna tillegna sig, af brist på medfödd talang för den extemporerade framställningen , skulle sådana föredrag visserligen kunna i sin mån lifva föreläsningarne i sin gamla form — sådant visa enstaka lexempel — men näppeligen derigenom uträtta något I väsendtligt. Såsom sagdt är, föreläsningarne synas ej mera med fördel kunna utgöras af bestämda och afslutade kurser, för ett eller flera år, utan endast böra vara väckande, förklarande, inledande framställningar öfver särskilda vetenskaper eller ämnen, med anvisning såväl om källorna för dem, som om rätta sättet för deras studium. Det var, för icke så många år sedan, märkligt att erfarar att äfven Geijers föreläsningar ej voro så särdeles besökta, så länge han läste efter strängt utmätt historisk kurs; i sednaste tiden af hans akademiska lärareperiod deremot, när han betydligt afprutade på metodens stränghet och föreläste på ett friare sätt, till och med tillåt sig digressioner åt alla håll och ofta nog snarare läste menniskans historia än statens och de särskilda samhällenas, var hans auditorium öfverfyldt. Det efter kurs inrättade katederföredraget, som, med större eller mindre utförlighet, från början oafbrutet fortgår genom vetenskapens eller läroämnets särskilda delar ända till slutet, kan ej klandras blott derföre, att det, såsom vi antydt, är, som undervisningsform betraktadt, nu mera olämpligt; det har äfven det emot sig, att skapa det så kallade kollegii-väsendet och derigenom läsläseriet. Ar det jemnt och nätt professorns föreläsning, som i examen kommer i fråga, så hafva vi elementarläroverket åter vid universitetet. Och föreläsningen kan icke ens gågna på det sätt, som den föreläsande måste åsyfta, nemligen såsom en omedelbar undervisning; den kan nemligen ej samla och underhålla åhörare. Ty det är både svårare och obeqvämare att inhemta lärokursen genom att flitigt och ordentligt bevista föreläsniogsstunderna, än genom att läsa det så kallade kollegiet, det är. samma föreläsning. fattad i nennan.