blifvit följd med mycken uppmärksamhet. Man afbidar med spänd väntan, hvad hofrätten kommer att göra till stadfästande eller ändring, möjligen ock till upphäfvande af konsistorii dom. Hit hafva kommit rykten om insigtsfulla praktiska juristers åsigt, att Consistorium acad. icke varit forum för afdömande af ifrågavarande mål, samt att målet skulle blifva af hofrätten förvisadt till rådstufvurätt. Att i alla händelser någon ändring kommer att ske uti kozsistorii dom, derom är meningen temligen odelat, Så synes det vara att förmoda, att den akademiska jurisdiktionen åter tager en törn. MKändt är ock, att om äfven pluraliteten bland konsistorialerna önskar denna jurisdiktions bibehållande, det likväl fiones ledamöter, som anse domareskyldigheten såsom ett särdeles tyngande onus, hvilket de för sin del gerna önska vara qvitt. Måtte då, till fullbordan af desse förståndige mäns så billiga önskan. ridikylen af en sådan domstol småningom falla allt mera skarpt i allmänhetens ögon och göra omöjligt att längre trotsa opinionen med bibehållande af en sådan korsistorii domsrätt. Ett reformsällskap finnes äfven i denna goda stad. Dess verksamhet var till en början liflig, tills det medhunnit att i några hufvudpunkter, i nära likhet med det Stockholmskas.reformsällskapets, uttrycka sina åsigter och önskningar i afseende på nationalrepresentationens ombildning; men sedan det kungliga förslaget sett dagen, afstannade dess verksamhet, och man har sagt mig, att ej skäl finnes för detta reformsällskap till någon egentlig verksamhet förr, än nya omständigheter dertill föranleda. Till detta reformsällskap höra såsom ledamöter äfven academici, äldre och yngre; men huru många, kan jag ej bestämdt uppgifva. Vår tidningslitteratur på stället har under nästförflutna termin varit oförändradt densamma. Tiden lär hafva sin lilla publik här, såsom annorstädes; hvilka och huru många afnämare den har på stället, är mig obekant; för min del kan jag ej erinra mig hafva sett exemplar af tidningen annorstädes än i Lundeqvists boklåda och på bordet i läsesällskapet å gillet. Correspondenten, i bokhindtaren Bruzelii tid, en för sina dagar rätt libera! tidning, har för längesedan undergått sin stora förändring och har allt sedan varit sig lik, merend-ls koaservatif, någon gång grå. Tidningens utrymme är obetydligt, hvarföre ock innehållet är knappt, men tidningen är väl redigerad. Anmärkningsvärdt är, att den gamla, lärde redaktören i somras, vid refererandet af det Uagerska krigets händelser, visade, i reflexion och ton, en liberal tendens, ett ädelt deltagande för folkfriheten, hvaraf man torde få sluta till hans innersta tänkesätt. Mon han anses stå under inflytelser, af hvilka han, med sitt milda lynne, ej kan göra sig oberoende. Säkert lär vara, att de svårast konseryativa bitarne, som tidningen innehåller, äro insända. Correspondenten anses mera vara konsistorii tidning, Upsala meta stadens. Upsala är en radikalt liberal tidning, hvars redaktion brusar af ungdomlig stridslust, och hvars frimodighet att angripa allt, som på något håll visar sig oriktigt och klandervärdt, skal! vinna gehör och förtroende i den mina som redaktionen tillegnar sig den kallblodighetens jamnhet och hållning, den formens rundning och detta lagom i uttrycket, som endast en längre publicistisk öfning kan gifva. Fram på våren torde händelser inträffa, som gifva antedning till en ny epistel. Farväl till dess! I slutet af vårterminen eller i början af höstterminen — ovisst ännu, på hvilkendera tiden — skall riksdagsman väljas för akademien. Eller kanske två, menar du? N:j, sannolikt icke. Jag kuade redan nu hviska dig i örat namnet på denne riksdagsman, men jag fruktar att blifva debiterad för ett tomt skryt öfver en förment profetisk gåfva.