Aftonbladet – 14 januari 1850, sida 2

-Jandra, Justitie-departementet, 41,905,183 (anIslagne 4,230,344); 3) å tredje, utrikes ärender, -1227,720 (ansl. 227,826); 4) å fjerde, LandtförI svaret, 4,548,881 (ansl. 35,206,710); 5) å femte, I Sjöförsvaret, 1,509,654 (ansl. 2,057,161); 6) å I ejette, Civildepartementet, 995,907 (anslagne .141,255,213); 7) å sjunde, Finansväsendet, 2,204,872 -I(ansl. 2,507,899); 8) å åttonde, Ecclesiastike-lärender, 1,106,223 (anslagne 41,279,916); 9) å Inionde, Pensiossoch Indragningsstaterne, 135147,077 (ansl. 564,044) anordningar utom huf vudtitlarne 28,093. . Taxerade bränvinspannor år 1847 voro: af första klassen 49,407, af andra 4,287, af treI dje 264 och af fjerde 77. — tt Hammarsköldska cessionen. ) Sent på middagen underrättas vij att ansökning af bokhållaren (C.J. Moren och ryttmä;Istaren och ridd. C. W. Hammarskölds hustru, Ifru Hedda Hammarsköld, i dag inkommit till fISvea Hofrätt om afträdande af ryttmästarens legendom till borgenärers förnöjande, upptaIgande Skulderna till 1,320,306 rdr 32 sk. och Tillgångarne till 1,501,130 rdr Ibko. Såsom största fordringsegare uppgifvas: ) Bruksegares Hypothekskassa 92,333: 16; stadsI mäklaren Nordblad 56,000; hofrättsrådet MunIthe 55,000; majoren C. F, Löwenborg i Carlsikrona 50,000; kaptenen A. M. Nordenskjöld 30.000; Jernkontoret 38,200; krigsrådet A. Roos 36,333: 16; sekreteraren Axel Bergström 48,000; Schön Comp. 32,300; Upsala akademi 30.000; grosshandlaren Rolanders sterbIhus 25,000; expeditionssekreteraren K. v. Troil 22,000: fabrikör Fabian Philips enka 29,000; stadsmäklaren C. G. Hjertzell 27,500; fru Selma. Björkenstam 16,500;; direktionen för invalidiarättningen 25,000; grosshandlaren Viderholm 253,000; grosshandlaren 4. W. Frestadius 26,000; brukspatronen L:; Bohnstedt på Renkasla 15,008, m. fl. Såsom bufvudsakligaste tillgångar upptagas: 54 i Skultuna bruksoch landtegendomar, 300,000 rdr; !!., af Rosforss bruk i Norrbotten, 60.000; Forssby landtegendom 70,900;: inventarierne vid egeudomarne och bruken samt varulager 230,080 rdr. Enskilda fordringar 442,3500; Brukets fordrinigar 80,000 rdr, m. m. Det har, då detta skrifves, ännu 2j kunnat Blifva bekant, huruvida ansökningen upptagesKongl. Teatern. Mozarts odödliga toner hafva åter en gång klingat från den svenska konstens tempel: Don Juan Har ånyo gått öfver kgl. seenens tiljor. En sådan tilldragelse framkallar alltid konst-vännens uppmärksamhet, och serskildt vid detta tilfälle, då operan för första gången sedan många år gifves under en annan:Bbatong, och emedan den är den första klassiska, som den nye orkesterehefen här dirigerar. Man kunde förmoda, att hr Foronis musikaliska sjelfständighet ej skulle låta allU bero vid det gamla, och man var nyfiken att se,huruvida förändringarne tillika voro förbättringar. Den väsendtligaste åtgärd Han: hittills vidtagit, består: uti temporegleringen, som till en: betydlig del skiljer sig från den: här förr brukliga. Sålunda tages. allegrosatseni Elviras första aria långsammare än förr, och detta ganska välbetänkt, såsom oss synes: i det patetiska reeitativet utbrusar Hidelsen; redaw i den: sednare delen visar: sig öfvergången till den lugnare besinning, den reflexion, som karakteriserarsallegrot. Endast de oroliga imitationerna i instrumentalpartierna uti dennäsats visa, ännu: spår af de stormar, som rasat i: den: energiska qvinnans själ Ett alltför hastigt tempo skulle härsåledes upphäfva karakteren. Afven den landtliga duetten (emellan -Zerlina och Masetto) med kör har återgått tillsitt rätta, måttligare tempo: ett hastigare skulle gifva dettastycke en viss baechanalisk:färg, och borttaga. der harmlösa-enfald, den naivetet, som karakteriserar. detsamma. — Andantesatsen i duetten emellan Zerlina och Don: Juan togs något fortare än förr;. också synes oss den falskhet, den: affekterade känsla, som kompositören. här uttryckt, Bättre: genomlysa vid ett något rörligt tempo. — Penna Annas aria. i 2:dra akten. tages nu: något långsammare:: Andante, såsom kompositörensföreskrifvit och den högtidliga hämdbesvärjelsen, blandad med: ett uttrycks af smärta, erfordrar. — Deremot: synes. oss. champagnevisankunnat tagas något mindre: fort, för att låta arbetets finess, frasens elegans framlysa! i hela sin prakt; uttryckets spiritualitet skulle derigenom icke mimskats. — I:2:dra aktens final har menuetten, äfvensom raaestoso satsen åter erhållit de högtidliga tempi, som rbotsvarasituationerna; andante maestoso (ecco il birbo) togs, om vi ej irra oss, likaledes något långsammare, och med fördel för det imponerande uttrycket. Det sista allegrot gick deremot, i vår tanka, något för fort: stränginr strumenternas triolfigurer, m. m., kunde ej hinna utveckla sig med behörig klarhet. Äfven essdur-allegrot i samma final och sista. satsen i sextetten skulle genom ett något måltligare tempo vunnit uti hållning och glans. Den Ottavios 2:dra aria (bdur) togs deremot med fördel uti ett rörligare tempo, och ehuru anföraren iakttog: all undfallenhet vid: sångarens ses