Aftonbladet – 5 december 1849, sida 2

sta fattning och kallblodighet; med naturligt förstånd försvarade han sig, och visste att med bittert hån uppdaga vittnenas motsägelser. Enligt läkarnes utsago var det ett sår, tillfogadt med en slö knif, hvaraf Fualdes dött. Enligt berättelsen skola flera personer tagit verksam del i mordet! Detta sednare troddes. Gerningen var skedd, nu återstod likets bortskaffande. Hade man på ett fintligt sätt kunnat tillbakaskaffa det i Fualdes hus, skulle detta hafva vittnat om förnuft och öfverläggning. Men om man ville kasta det i floden, hvartill då dessa ohyggliga och tillika äfventyrliga anstalter? Skulle ej en stark lurendrejares skuldror varit tillräckliga att bära den gamla mannens kropp, instoppad i en säck? Det hade då varit undangjordt i tysthet. För säkerhets skull hade de öfriga kunnat följa på något afstånd. I stället ano;dnas ett romaneskt liktåg. Fyra karlar bära liket på skuldrorna, och hafva härtill enkom förfärdigat en bår; en:storväxt karl går förut, beväpnad med en dubbelbössa, en annan följer, försedd med en vanlig bössa, och en tredje, bärande en käpp, slutar tåget. Sålunda genomvandra de staden på en stor omväg till floden. Man kan knappt upptäcka något, som kunde gifva saken ett mera misstänkt utseende. Möjligtvis ville de anses för ett sällskap lurendrejare; men äfven detta var just ett medel att föranleda angrepp och upptäckt. Men det var för inbillningskraften en fasaväckande bild, likasom slagtandet på bordet, och blodets uppfångande i ett ämbar! Gerningen är fullbordad, liket funnet, en himmelskriande mordbragd förmodas. Hvad låg väl nu närmare, än att mördarne skulle undvika allt, som kunde leda misstankan på dem? I det stället :skyndar Jausion tidigt på morgonen till Fualdes hus, uppbryter hans pulpet, och genomsöker hans papper. Detta är bevisadt och erkändt (sedan Jausion vid första förhöret nekat dertill i ångesten), äfvensom ati Jausion bedt betjenten förtiga det för den bedröfvade enkan. Denna handling var ett otillåtligt sätt, att sjelf skaffa sig rätt, eller åt : in