Aftonbladet – 5 december 1849, sida 2

Litteratur. Törnrosens Bok. Imperial-Oktaf-Upplaga. Andra Delen. Songes. Lifvets hjelp. Gianera. Mylhopoiesis. Minnesfest den 1 April; Sviavigamal, Håtuna saga, Sigtuna saga, Valtuna saga, Odensala saga. Den sansade Kritiken.) (Forts. fr. gårdagsb.) Törnrosförfattaren har i en af sina skrifter framställt sig såsom målare och sina arbeten såsom väsendtliga målningar; det är också rätta ordet: han målar med ord, med namnens klang, med rythm, med sång, med toner, hvad helst som framträder för hans fantasi; så fritt, och ändå så troget som möjligt, — i episk, dramatisk, lyrisk, musikalisk form; — målningar är det likväl öfverallt. Undantager man, från den nyss i det föregående anförda listan på hans skrifter, dem som kunna hänföras till mathematik, språkforskning och ethik, så tillbör allt det öfriga hans stora målningsgalleri. Landskapsbilder ingå härvid blott såsom nödvändiga lokaldekorationer; skildringens egentliga föremål utgöras af karakteren, sinnesstämningen, åskådningssättet hos olika folk, inom olika samhällsställningar, hos olika individer. Såsom urbilder för dem bland dessa målningar, hvilka närmast skulle kunna kallas genrebilder, har han tydligen att tillgå egna hågkomster, från en till utseende vidsträckt och mångsidig erfarenhet; för dem, som skulle kunna kallas historiemålningar, hemtar han urbilderna från sagan, historien, ethnografien; och gränsorna för denna mönstersamling ligga så aflägset från hvarandra, som fantasien når — mellan den kosmogoniska spekulationens dunklaste föremål i det förflutna och föreställningarne