Aftonbladet – 5 december 1849, sida 2

ver kunna vissarligen öfverrösta skrik, men de draga också menniskor till stället. Man hade icke förut befriat huset från farliga vittnen. Ett fruntimmer låter man gömma sig i nästa rum, barn låter man sofva i sparlakanssängen i samma rum, utan att förut ens upplyfta gardinerna. Hvarföre just slagtar man offret, då det strömmande blodet nödvändigt måste medföra inkonvenienser och qvarlemna blodfläckar? Så många starka karlar hade utan svårighet kunnat strypa den gamla mannen, kanske med blotta handen, så att icke ens ett spår derefter blifvit synligt. Ville man deremot se hans blod flyta, hvarföre lägga honom 2:ne gånger på ett bord, då det ju ändå varit enklare, att bakifrån gifva honom en stöt i nacken, sedan han slutat skrifva? Kan en så mordlysten man, som Bastide, i det ögonblick, då offret håller på att undslippa honom, ännu vara nog lugn, att gifva en annan person en örfil? Antalet af de smärre osannolikheterna är ganska stort. Om Fualdes redan på gatan lyckats befria sig från kaflen, som man lagt honom i munnen; hvarföre ropade han ej om hjelp? Eller om han infördes i huset med kaflen i munnen, hvarföre kastade man näsduken, som skulle föreställa en kafle, ut på gatan? Ar det sannolikt, att man leger mördare för en så ringa summa som 20 francs, hvilket Bach fick, som ändå skall hafva erhållit mest? Ar det sannolikt, att de förnämsta gerningsmännen kallat hvarandra vid namn, såsom sednare vittnen intygat? År det sannolikt, att m5rdarne af vårdslöshet låtit en af de vexlar, som Fualdes skrifvit, och för hvars skull han blifvit mördad, ligga på golfvet? Voro Bastide och Jausion så lättsinniga, oObetänksamma menniskor, som man måste vara, för att på ett så plumpt sätt söka ernå sitt mål? Eller drefvos de af ett blindt fanatiskt hat? Af det sednare är ej något bevisadt. Jausion var en vexlare. Affärsmän, som handl: med penningar, pläga använda stor försigtighet i sitt handlingssätt. Bastides båda systersöner voro notarier. Bastide sjelf, en rå, vild menniska, ådagalade under hela rättegången den stör