Aftonbladet – 20 november 1849, sida 1

ett rättfärdigande; men Antonini stampade si häftigt i golfvet, och gjorde ett så hotande tecken med värjan, att Viani tvärtystnade och återföll i sitt vanmäktiga tillstånd. Nu, sade Antonini, .skall jag gifva mina order och placera mina vakter. Hör, ni måste dö! Var redo, Viani! var redo! Antonini utgick i vestibulen, der grefve Fabiano väntade: Det samtal, som egde rum emeilan dem, var kort och fördes med låg röst. Antonini, jag är nöjd med dig, sade Fabiano, scenen spelades ganska väl.v Herr grefven är mycket god, sade Antonini, i det han vördnadsfullt bugade sig. Gif mig biljetten till intendenten Marco Gaddi.n Här är den, monsignore.n Med denna biljet är Hortensia min, — alla hinder ä:o krossade.n Monsignore, ni är en stor man., Antonini, behåll vår Viani i sigte; håll alltjemt öfver hans hufvud ditt Damocles-svärd, men Jåt det aldrig falla. Påminn dig att vå: elakhet får inskränka sig till att begå dårskaper. Med en oskyldig skicklighet vinner man allt. Haf tvertom den största omsorg om Viani. Cesare skall spela rollen af en med lidsam domestik som bedrager sin herre och bevisar en olycklig hemliga välgerningar. Du förstår väl? Ja, monsignore. Cesare skall anses vårda Viani, mig ovetande.n Just så. Nu går jag att fullborda mitt ar bete. Vänta mina order här. Du får dem ej förrän i öfvermorgon. Jag gir ett ögonblick ned i trädgården för att helsa Tadolina och lyckönska henne öfver sin beundransvärda ta lang. Jag skall ej glömma hvarken henne eller dig... XI. MISSTANKAN. En händelse af största vigt hade tvuvgit srefve Fabiano att påskynda upplösningen af len oskyldiga tragedi han nyss låvit uppföra i let ensliga huset vid Aqua Sola. Anatote de Mersanes hade nemligen gått i staden midt på