af tvister olika nationer emellan: — att hos Europas och den civiliserade verldens maktägande förorda ett gemensamt och samtidigt afväpningssystem ; — att genom uppmaning till fredens vänner i de särskilda länderna och allmänna tänkesättets upplysning, förbereda en af alla Jänder gemensamt vald kongress, till hvars afgörande hädanefter skola hänskjutas alla de frågor, som angå nationers ömsesidiga rättigheter och pligter; — att, utan undantag, med förkastelse brännmärka alla statslån och alla utskylder, som af ärelystnad eller eröfringsbegär upptagas till krigsrustningar: — samt att uppmana mensklighetens vänner öfverallt, och isynnerhet religionens tjenare, att med alla i deras makt stående medel utplåna nationalhat och att i stället nära tillgifvenhet och välvilja alla jordens folk emellan (Högljudda bifallsrop). Alla dessa beslut fattades, på sätt jag redan erinrat, utan en enda skiljaktig röst. Talaren tolkade särskildt kommittens förbindelser hos ledamöterna af franska ministeren, för den beredvillighet hvarmed de mött förslaget om kongressens hållande i Paris, samt vidare hos de tidningar i England, som, lika med dem i Frankrike och Belgien, understödt fredskongressens beslut och afsigter. Slutligen förklarade han uppgifterna i de engelska blad, som sökt motarbeta fredsvännernas bemödanden, för grofva vanställelser och osanningar; och härvid inföll hela församlingen i så lifliga och mångfaldiga bifallsbetygelser, att talarens slutord icke kunde uppfattas. Efter sitt muntliga och improviserade företal uppläste sekreteraren the Rev. mir Riehards, åtskilliga bref från ledamöter i Frankrike, Belgien cch Holland, som önskat vara närvarande, men af uppgifna orsaker hindrats derifrån. Innehållet af somliga bland dessa bref var icke mindre intressant än de tal och beslut, som förekommo vid sjelfva mötet. Vi anföra här några utdrag: Från erkebiskopen i Paris. Paris den 8 Oktober. M. H. Efter de vigtiga arbeten, hvarmed jag nyss varit sysselsatt, och som märkbart angripit min helsa, skulle det fägnat mig att kunna njuta någon liten förströelse och hvila; och det kunde ej ske på ett angenämare sätt, än om jag, efter hvad jag länge önskat, fått besöka det på stora män och stora ting så fruktbara England. Nya åtaganden hafva doch hopat öfver mig andra göromål, som vägra mig att följa mitt hjertas drift, uan åsidosättande af mina embetspligter. Likväl, M. H., om jag ej kan personligen befinna mig i er krets, så är jag det i mina tankar, och skall öfver er sammankomst nedkalla all! himmelens välsignelse. Marie Dominique Auguste. Erkebiskop i Paris. Från Lamartine. Milly den 10 Oktober. Med största saknad nödgas jag afstå från nöjet att deltaga i ert möte i London. Min närvaro som representant skulle fordrats nu i Paris, men jag har äfven varit hindrad från uppfyllelsen af detta åliggande, genom samma sjukdom, som qvarhöll mig i mitt bem under ert möte i Paris. Der skulle det varit dubbelt tillfredsställande för mig att kunna på samma gång uppfylla gästfrihetens pligter, och offentligen beiyga mitt lifliga deltagande för den sak. j så storsinnat befordren. Jag förblifver, M. H., er uppriktige vän och medarbetare, med hjerta som med hand. Lamartine. Från Emile de Girardin. Paris den 29 Oktober. M. H. Vigtiga politiska förhållanden neka mig den lyckan att deltaga i de storartade manifestationer, som skulle vara föremål för förskräckelse och misstankar i länder, hvarest friheten icke ännu är riktigt förstådd, men som i England tillhöra de kraftigaste medlen för framåtskridande och fredsstiftelse. Detta möte skulle dock för mig varit mindre ett tillfälle att orda till fredens förmån, än att befästa mig i tron på den frihet, till hvars tjenst jag egnat min penna och mitt lif. Emile de Girardin. Från Victor Hugo. Paris den 21 Oktober. Er välvilliga inbjudning har skänkt mig ett utmärkt nöje, och jag har dröjt med svaret endast i förhoppning att kunna i sista ögonblicket slita mig lös härifrån, för att efterkomma er hjertliga uppmaning. Olyckligtvis är vigten af de politiska hindren sådan, att jag icke ens på några få dagar kan lemna min post i nationalförsamlingen. Jag beklagar detta så mycket mera, som det skulle gjort mig lycklig att i London hafva fått återse dem af mina engelska bröder, som så hjertligt helsade mig i Paris. Det skulle glädt mig att än en gång få höja min röst för vår heliga sak, hvars slutliga seger vi ej behöfva betvifia; ty det är icke blott folkens sak, utan Guds. Men fastän på afstånd, skall jag tro mig midt ibland er: jag skall lyssna till edra ord och betyga dem mitt bifall. J kunnen påräkna mitt deltagande och min samverkan, antingen jag är frånvarande eller närvarande. Mitt lifs hela sträfvan syftar till det stora målet af folkens samdrägt, af menniskoslägtets inbördes förlikning, af freden. Vi Hfvas alla af den säkra och brinnande förtröstan, som är framgångens underpant. Victor Hugo. Från Michel Chevalier. . Lodeve, den 24 Oktober. Qvarhållex genom husliga angelägenheter på 700 miles afstånd ifrån London, smärtar det mig på det högsta att icke få personligen deltaga i fredsvännernas möte den 30 i denna månad. Det skulle hafva glädt mig att se mig omgifven af så många ädla och vältaliga män, dem jag länge känt och högaktat, redan för deras medverkan till handelsfrihetens seger i England — samma frihet som jag så länge sjelf förfäktat, och svm, efter denna början, slutligen måste vinna seger i hela verlden. Den tanka som lifvar deltagarne i det nu utsatta mötet, tilhör företrädesvis den klass af politiska frågor. som gjort nittonde århundradet så märkvärdigt. på TR a a a