Aftonbladet – 20 november 1849, sida 1

Fredsmötet i Exeter-Hall. (Forts. fr. MM 268.) Hans högvördighet Henry Richards gaf härefter följande historik öfver fredsvännernas åtgärder under de sistförflutna tolf månaderna, hvilken afhördes med allmän och stigande uppmärksamhet. För tolf månader sedan stiftades för fredskongressens tillvägabringande en kommitte af ett stort antal gentlemen från olika trakter af Brittiska riket, hvilka sammanträdt i Hall of Commerce. Församlingen uppdrog åt denna kommitte ett tvåfaldigt värf: ett i afseende på åtgärderna i hemlandet, ett i afseende på de som skull: vidtagas utrikes. Föremålet för de förra var att väcka ett så allmänt och nitiskt deltagande som möjligt till förmån för Cobdens motion i parlamentet, om alla framtida statstvisters fredliga förlikning genom skiljedemare. Kommitteens ledamöter försummade ingen tid och sparade inga passande medel, för att med framgång fullgörra uppdraget. De öppnade en brefvexling med alla bekanta menniskovänner i hela vårt land; de utgåfvo en mängd populära ströskrifter, hvari fredsfrågan skärskådades från alla sidor, och spridde dem i otaliga exemplar till alla orter. De sammankallade och förde ordet vid hundratals fredsmöten, i ändamål att bringa frågan under allmän rådplägning i brittiska rikets samtliga städer och hufvudorter; de kringsände tusentals cirkulärer till prestmän af alla bekännelser, uppfordrande dem till deltagande och understöd för en rörelse, i hvilken de, efter kommitteens föreställning, voro genom sitt embete särskildt interesserade. Verkan af dessa kommittens bemödanden har varit den mest tillfredsställande och afgörande (Bifall). Sorlet af denna rörelse utomhus begynte väcka ganska betydelsefulla återljud inom S:t Stephans (parjamentets) murar (Munterhet). Jag erinrar mig, tt på den tiden då en petution i afseende på redsföreningarne första gången framställdes i parlamentet, af deras gamle och bepröfvade vän, Charles Hindley, mottogs den af den helervärda församlingen. med ett allmänt gapkratt, såsom någonting i ytterlig och otrolig rad orimligt; och när sedermera Cobden, med stt moraliskt mod (Upprepade bifallsrop), hvilet de som känna parlamentets sammansättling och lynne äro bäst i tillfälle att uppskatta Bifall), lade tillkännagifvandet om sin motion åå parlamentets bord, fö: märktes otvätydiga ecken att den skulle blifva mottagen på samna sätt. Men när den nyssnämnda rörelsen itomhus begynte utbreda sig: — när de allnänna fredsmötena mångdubblades: — när tjogals och hundratals petitioner inströmmade till: arlamentet: — när de heder värda gentlemennen ppvaktades af deputationer, och fingo hem1 tällningar och bref, från inflytelserika persoer bland deras egna valmän: då varseb -fsj!l tt en märklig förändring hade kommit öf-q 6 I er dem (Munterhet) och det blef tydhgt att verkan af den hofsamma tryckningen utiån, som så mångavgånger förut visat sin ver