Aftonbladet – 13 november 1849, sida 2

Litteratur. Den nyaste Virkboken, innehållande de modernaste och mest användbara virkmönster, är genom sjelfva sin titel utan tvifvel desto mer pikant för det vackra könet, som de i arbetet förekommande mönster äro valde, samlade ochl! utgifne af en Fruntimmersförening. Man bar! härigenom en viss garanti för den praktiska dugligheten af de metoder eller virkningssätt, hvilka här beskrifvas, likasom för behaget afl de mönster, hvarpå publiken bjudes. Utgifvaren synes äfven, för att dömma efter inledningen, hafva en större, patriotisk plan i sigte, hvilken går ut på att hos oss söka införa en ny, eller åtminstone hittills i Sverige föga begagnad industrigren. I England, Frankrike och Tyskland, säger han, har virknålen blifvit använd i folkskolor och arbetsanstalter af alla slag, hvarigenom virkningen blifvit en vigtig industrigren för den mindre bemedlade. I Sverige, Norge och Danmark har den endast i pensionen och bland den bemedlade klassen vunnit insteg. Skälet torde kunna sökas deruti, att några så billiga virkmönster ännu ej utkommit, att de kunnat användas i de fattigares skolor. — För att utbreda virkkonsten i vårt land har den nämnda Fruntimmersföreningen åtagit sig, att hvarje dess ledamot skall deruti undervisa tvenne obemedlade flickor på samma gång, hvarigenom täflan uppstår; och man bör förmoda, att de sålunda undervisade skola åt sina jemlikar meddela hvad de på detta sätt fått lära. Denna vackra ide förtjenar utan tvifvel beröm och uppmuntran. — De i texten intryckta träsnitten, hvarigenom beskrifningarne illustreras och som utgöra sjelfva mönstren, äro synnerligen subtila, väl utförda och så tydliga, att deras förnämsta ändamål, att vara instruktiva, härigenom med allt skäl kan sägas hafva fullkomligen vunnits. — Lif i Norden, skizz af Fredrika Bremer, har nu utkommit i en liten egen brochyr, efter att förut hafva gjort sin rund hos allmänheten Ji en af de mest lästa landsortstidningarne. . Denna älskeliga reflexions-skizz (ty berättelse i vanlig mening är den föga) skall säkert vara välkommen för mången. Den hbjertlighet, som andas genom det hela, är oskattbar, äfven om inga synnerligen nya eller utmärkta tankar komma läsaren till mötes. Likväl saknas ej heller sådana: åtminstone torde väl med skäl såsom ny få räknas den vackra ideen, att Köpenhamn är Nordens Atlhen (sid. 17), och som rätt väl låter säga sig. M:ll Bremer yttrar härom: so Danskarne i Köpenhamn visa sig för fremlinger som ett lifligt, gladt, lefnadslustigt, i hög grad tref ligt och älskvärdt folk, öppenbjertigt, hjelpsamt, med delsamt. I flera afscenden påminna de om Atheni 1 km M I me