Aftonbladet – 13 november 1849, sida 2

ch öfrige åligganden, i mån af gymnasiets evacue-le ing, blifva tjenstfrie, och läroverket, i enlighet medl et anbud som redan förut blifvit af skolans lärarell jordt, skötas af dessa lärare, i förening med delt ymnasiilärare, som funnos villiga eller skyldiga att li det nya läroverket inträda. Åtskillige gymnasiiji irare erbjödo sig äfven frivilligt att i och för dennal jenstefrihet afstå någon del af sin lön — och slut-l: :gen nedsattes en kommitte, för att såväl uppgöral tt förslag till undervisningens bestridande för inne-l! varande år under ofvan angifne förutsättningar, som l: ck visa möjligheten att för framtiden fullgöra åtag-l: re skyldigheter med för närvarande härstädes befint-. ige lärarekrafter. — Med ett ord såken tycktes ra på del rena — ingen röst höjde sig emot del reslagne arrangementerne, — blott en af gymmnalärarne yttrade någon betänklignet vid att förena len första gymnasiiklassen med det nya läroverket, ikvisst med det tillägg att han ej ville vidare yrka derpå, och en annan begärte få betänka sig. Men det begaf sig att en sak ännu återstod, som man vanligen plägar kalla protokollsjustering — någonting som visserligen är både nyttigt och nödvändigt, men som stundom äfven blir en justering af Asigter. Så gick det äfven här. Den som yttrat någon bstänklighet vid det föreslagna sättet att verkställa föreningen, förvandlade denna till en öppen reservation. Den som velat besinna sig på saken, meddelade resultatet af sina funderingar, hvilket bestod deruti, att han ansåg det föreslagna arrangementet vara ett våld och en orättvisa mot lärjungarne (2!) och de som tegat och samtyckt, uppläto nu sin mun och — hvad tyckes — förvandlade sin concensus tacitus till en formlig protest! Skolans lärare jemte en och annan af gymnasiilärarne funno reservanternes motivering både löslig och otillräcklig. Pen gick nemligen företrädesvis ut på ett otillbörligt klemande med pojkarnes fördomar och inbillskhet i afseende på gymnasii höghet i jemförelse med skolan, hvarjemte den förmodan yttrades, att åtskillige af deras målsmän hellre skulle vilja hafva dem undervisade vid gymnasium än vid ett efter den nya formen inrättadt läroverk — ett befarande, som, efter hvad vi temligen väl känna, med få undantag är alldeles obehöfligt. De kunde derföre i dessa reservationer icke se något annat än ett nytt försök att göra srårigheter och vinna tid. Då nu reservanterna tillika utgjorde pluralitet i ephoralstyrelsen och man sålunda lätteligen kunde förutse hvad utgång saken derstädes skulle få, funno sig skolans lärare icke hafva mera än en väg att följa, och de följde denna, i det de på stället afgåfvo den förklaring; att alldenstund deras vederpart icke vidblifvit sina en gång gjorda begifvanden, de icke heller kunde anse sig skyldiga att vidblifva sina. I fall således den föreslagne medelvägen, som blott i närvarande stund vore lämplig, ej kunde vinna ephoralstyrelsens bifall och gå i verkställighet, ansågo de sig nödsakade att fordra ett nytt sammanträde, för att i enlighet med cirkuläret öfverlägga och besluta om sammanslående af båda läroverken i sin helhet. Härmed förenade sig äfven en och annan af gymnasiilärarne. I detta skick hvilar nu saken hos konsistorium. Då den blifvit fullt utagerad, skola vi meddela närmare detaljer och belysningar. I sammanhang härmed citera vi äfven följande ur Tidning för Fahlu län och stad för den 10 dennes: Genom enskild korrespondens äro vi ock underrättade, att sammanträdet verkligen egt rum sistlidne fredag under lektor Björlings ordförandeskap, samt under öms sidig moderation utfallit vida lugnare, än man af ett möte mellan eld och vatten vågat hoppas. Resultatet blef likväl, att ingen af de med fullmakt försedde gymnasiilärarne, med undantag af lektor Björling, åtog sig annan undervisnings skyldighet än de förut haft, hvadan skolelärarne förbundo sig att bestrida undervisningen med äfven de I ynglingar, som komme att i skolan stå på gymnasiiIstadiet. De ynglingar, som vid hösttermins börjar uppflyttades på gymnasium, komma till följe hära! alt nu genast ingå i skolan, och de öfre tre gymnasiiklasserne fortfara att under sin rektor och föruf varande lärare fortsätta, tills de här slutat sin kurs I Skulle de gymnasiilärare, som nu äro obenägne at deltaga i den nya undervisningen, äfven för framtiden bibehålla samma tankar, så utfästade de sig ati i den mån de tjenstgörande. lärarnes arbete derige nom blefve ökadt, till dessas disposition afstå afsins löner hvardera ett årligt bidrag af ända till 200 rdr rgs. Åtlersloden bör i alla fall anses tillräcklig för en sinekur. Opåräknadt nog torde hrr lektorel i sådant fall derjemte komma att praktiskt ådagalägga företrädet af en den nyare tidens älsklingsid i konsistorialgöromålens skiljande från lärarekallet och öfrertagande af verkliga pastorer. I Medan vi sysselsätta oss med stiftsstyrelsens åt gärder i och för läroverksreformen, böre vi icke dölja, hurusom det här i orten väckt en viss förvå. ning, att, medan i hvarje n:r af Ecklesiastiktidnin Igen talas om till Reg. inkomna anmälanden rörande Iskolelärares afstående från förhöjd årsberäkning emo lerhållande af de i öfvergångsstaten bestämda löner Iman ännu icke funnit någon sådan anmälan ifråt I Westerås stift, ehuru åtminstone skolkollegiet i Fah llun varit bland de första i riket, som förklarat sij hugade att ingå på nämnde vilkor, och derom ge nast vederbörligen underrättat konsistorium. Denn omständighet, fastän rätt vigtig så väl för skolelä rarne som för det genom dessas förhöjda årsberäk ning förnärmade presterskapet, eger likväl så ring tleller allsintet samband med den egentliga reformer -latt något afsigtligt hinder för dess bringande ti verkställighet knappt låter sig tänka. TT ——————