Aftonbladet – 10 november 1849, sida 2

örsta af de gångstigar, som slingra ut med ullarnes sidor, och afsats efter afsats uppnådde an de tjusande ställen, der, såsom Asiens haems, villorna Spinoletta, Franzani och Pallaicini tyckas slumra i vårdslös yppighet. Det ar midnatt, ty kapucinerklockan ringde till norgongudstjensten, då han anlände till Villa3raschi. I näattligt buller ligger det en besynnerlig ikhet med bullret af steg, menniskors klagan, rd uttalade med låg röst, allt detta så noga värmadt, att man vänder sig om för att lyssna. abiano: hade fördjupat sig i en skogslund och wan trodde sig urskilja menniskoröster i de lystra allterna, som gränsade till villan. Han rodde sig. till och med höra det harmoniösa amnet af en qvinna uttalas; de kådiga barr, om fallit från tallarne och förvandlats till sröna torra nålar, prasslade under fötterna på svenne hemlighetsfulla fotgängare. . Svartsjusan, detta vidunder, som bränner hjertat, förvirrar hjernan och gjuter bitterhet på tungan, hade itändt sitt bål rundt kring grefve Fabiano. Denna så rena natt, detta så stjernrika firmament, detta trädens och vattnets sorl, denna vällustfulla bänryckning som uppfyllde luften, allt var för hans ögon dystert, likt det öde konungarike, som Eumeniden från sin jerntron dunkelt förutsåg. Flämtande, yr afraseri, med irrande ögon och handen på do!ken väntade Fabiano hela natten denne lycklige; osynlige rival, hvars ord ekot tillförde honom. Men ingen syntes. Vid första solstrålen förlorade skuggorna sin hemlighetsfullhet, fantomerne försvunno; svartsjukan ensam dröjde qvar. Grefve Fabiano, döljande sig mellan träden, af fruktan att upptäckas från något fönster smög sig ända till stora trappan och skyndade utför den, som hade han blifvit störtad frår dess topp. Aterkommen på naturens mark gömde han sig :ånyo bakom några kaprifoliibu skar, föratt bespeja den persons passage, som enligt en ofelbar förmodan, borde ingå i sta den före soluppgången. Han väntade läng och dolkskaftet var vått af ångestsvetten frå: hans händer, Österns strålar glänste slutliger