Aftonbladet – 10 november 1849, sida 2

Du är en bra gosse. Du förtjenade ej at borsta tvenne lejon hela ditt lif. Du tyckte mera om att begära allmosor wvid alla kardinalernas portar, icke sannt? Säkerligen., Godt, du har hjertat på rätta stället. Se der just de tänkesätt jag behöfver. Antonini, håll dig färdig att inom tio dagar följa de ordres jag gifver dig. Här skall min gamla slottsfogde taga hand om dig. Jag vänder åter till staden, ty snart stängas portarne... Ännu några ord: Man har jagat dig från Villa-Braschi, emedan man misstänkt dig att tjena mig, icke så ? Visserligen, monsignore. Var det grefvinnan, som körde bort dig?x Hon sjelf; men det är hennes älskare som anklagat mig.n Fabiano hoppade till och stjernorna på salstaperna dansade om för hans ögon. Hennes älskare! Hennes älskare, säger du? Hvem är han ? En lång herre, mörk och blek, och som borrade sina ögon i mig, som tvenne stiletter. Och denne man är på Villa-Braschi? Ja, monsignore. Det är grefve de Mersanesv. Fabiano knöt sina händer, räckte ut sina armar och nedböjde hufvudet. Det är bra! sade han med en röst, hvars lugn bildade en förskräckande kontrast till hans upprörda tillstånd, och: gick. Fabiano genomlopp förstaden. San-PietrodArena, och anlände till förskansningen 1 det ögonblick man stängde. portarne. Han: kunde ännu höra bullret af vindbryggans tunga kedjor, hvilken, i det hon tillslöt sitt ofantliga svalg, tycktes säga: Det är för sent! : ; atten var lugn. Staden höll på att inslumra, säker inom sin gördel af fästningsverk IFabiano, som ett ögonblick kände sig förtretad öfver vindbryggans oartiga beteende, er;Ikände snart att, i den: skakning hvaruti han befann sig, var det ett slags lycka att har tvingades till att inandas;bergens och vikens I nättfriska luft långt från marmorpalatsen, dessa de letvandes grafvar, Han störtade in på der