Aftonbladet – 10 november 1849, sida 2

Kongl. Teatern. Tjufskytten, operett af Lorlzing. Om ett ringare mått af artistisk uppfinningsförmåga är ett fel,. så är det dock att räkna bland de fel, som under vissa omständigheter till en betydlig del kunna öfverskylas och förlåtas. Detta beror förnämligast på de medel, som användas för att goitgöra denna svaghet. Den som icke förmår tala till skönhetssinnet, söker ej sällan tilldraga sig uppmärksamhet genom konstgrepp, som ej äro serdeles svåra så länge skärande dissonanser finnas, och så vidt den orkester, för hvilken man skrifver, eger ett tillräckligt antal ventiltrompeter, cornetti å pistons, jemte bastrumma, gongong med flera dylika tonverktyg, hvilka lika mycket larma för egen räkning, som de tvinga sångarne dertill. Lortzing är en tonsättare, som icke har någon rik originalitet att anlita; dock försmår han dessa lägre hjelpmedel, och ehuru han ej eger guld, gifver han dock fullvigtigt silfver. Den hristande nyheten i uppfinnin.en ersätter han genom smakens renhet och finess, genom stylens adel, ty detta är i närvarande period också en nyhet. Textens uppfattning är mernoddeindssndtrtdnn RANN SR plattan Rn RANN