Aftonbladet – 5 november 1849, sida 1

lice; man spelar händelsevis Otello. Nu skall jag gå och försöka få någon hvila, för att bota min feber; jag är sjuk ; kärleken fordrar helsa. Ännu en sak, Octavien! Underlåt icke att gå i messan i San Lorenzo och att framförallt knäböja tvenne steg från markis Vianis bänk. Denna handling af gudsfruktan skall förvärfva dig hans gunst. Se der allt! En timma innan ridån går upp väntar jag dig i min loge. Jag förstår.n Octavien, se här mina principer i de dramer jag spelar! Man måste förbigå alla mellanliggande händelser och flyga till upplösningen. Eldsvådan, åskan, vattenfallet böra vara våra mönster: trenne saker, som ej hvila förr än de uppnått målet., En halftimma efter detta samtal skyndade! Öctavien mot förstaden Sant Pietro dArena, och Fabiano pjöt af denna oroliga sömn, som är lika tröttande som sjelfva sömnlösheten. IV. PÅ CARLO FELICE. Efter sju timmars förlopp inträdde Octavien 1 det kabinett, som gränsade intill grefve Fabianos loge. Teatern var ännu öde och orkestern tom. Allt är gjordt,, sade Octavien, i det han steg in; allt har lyckats. Har du brefvet ?n Här är det., Gif hit!... Ja, det är hennes hand!... Oectavien! Jag är icke alldeles förhärdad. Jag dar-: rar för att bryta detta sigilll!, : Mod, Fabian! Det är endast lack. .. Jag känner samvetsqval innan jag ännu be-j gått brottet.n ; Det befriar dig från att känna några efteråt.n ) Frestare I i j Ah! jag är icke dn, som öfvergilver en vän i farans stund. Nåväl! emedan det måste ske..... Då jag söndersliter detta sigill tyckes det mig, som li om jag sönderslet denna qvinnas hjerta och som mina händer sölades i hennes blod! Låtom!