Aftonbladet – 5 november 1849, sida 1

Den Ungerska frågan och reaki tionen ). De reaktionära bladens förfalskning af den ungerska revolutionens historia. Art V. Det torde förefalla mången såsom en onödig vidlyftighet, då vi, uti vår vidräkning med den reaktionära pressen, uppehållit oss nog länge vid vissa enstaka historiska fakta, såsom t. ex. nu sednast med Latours mord. Men vid närmare eftersinnande skall man likväl finna, att vi dertill ägt ganska giltiga skäl. Den mot Lamberg och Latour öfvade folkjustice har nemligen i reaktionspartiets händer blifvit ett ypperligt vapen emot demokraterna, och man bar icke försmått att deraf begagna sig i tid och otid. Man har upphöjt dessa herrar till politiska martyrer, och hvarje gång maktens innehafvare doppat sina händer i politiska motståndares blod, har deras lejda press sökt skyla de rykande blodfläckarne med dessa mäns martyrgloria. Då menskligheten kännt sig intagen af fasa vid underrättelsen om Radetzkys blodbetecknade bragder i Italien, har den reaktionära pressen nedtystat harmen deröfver med det hemska bämndropet: Lamberg! Latour!, Då man kännt blodet färdigt att stelna vid Lombardernas verop öfver Weldens illbragder, skallade reaktionspressens korus: Lamberg! Latour! När hela Osterrike genljudade af harm och förbittring öfver Windisch Grätz, bombarderingsfurstens, skändliga framfart i Ungern, svarade reaktionärerne med triumferande segerjubel: Lamberg! Latour! Och när slutligen blodsmannen Haynau, af sina egna landsmän stämplad med äretiteln )Hyenan i Brescian, icke förr lät bödelsyxan hvila, än hans oförsonliga hämndtörst blifvit tillfredsställd genom blodbadet vid Agram, der 14 ungerska gene raler, det magyariska folkets ära och stolthet, hvilka, i förtroende till österrikiske generalers krigarära, sträckt vapen med Görgeyska kåren, föllo ett offer för sin ridderliga tillförsigt, samt till råga på skandalen, Ludvig Batthyani, den fredlige, moderate och försonlige ungerske premierministern, aflifvades på årsdagen af förrädaren bLatours död — från hvilket för Österrike vanbederliga skådespel hela den civiliserade verlden bortvände sig med afsky: hviskade reaktionärerne med demoniskt hån sin blodiga lösen: Lamberg! Latour ! När således reaktionsligan ständigt fört dessa mäns namn på tungan, såsom voro de heliga martyrer, hvilkas död uppväger allt det onda, som tillfogas folken, är det icke utan vigt att till deras rätta dimensioner reducera deras martyrkronor. Detta är anledningen hvarföre vi i nästföregående uppsats skärskådade krigsministern, grefve Latours handlingssätt. Men innan vi lemna denna labyrint af förräderi och intriger, uti hvilken belysningen af reaktionsl!igans politik infört oss, nödgas vi ännu et: ögonblick uppehålla oss vid den man, i hvars hand intrigernas alla trådar förenade sig, och som ledde marionettspelet. Latour hemtade sina instruktioner från erkehertiginnan Sofies samt erkehertig Frans Carls kabinett, och Jellacic, Zichy, Windisch-Grätz, Hrabowsky m. fl. invigdes af Latour i de roler de hade att utföra... Då nu ministerens hemliga korrespondens med kroatupprorets tillställare, upptäcktes och åtskilliga interpellationer vankades på riksdagen, uppträdde Latour med ett försvar hvaruti han bestämdt förnekade sina relationer till Jellacic. Folkens ombud kunde ej misstro en ministers hedersord och anmärkningarne förföllo. Men då Jellacics misslyckade expedition och grefve Zichys oskicklighet lade komplotten i dagen och afslöjade Latours falska spel, hvem kan väl annat än beklaga ett land, i spetsen för hvars regering befinna sig män, som skänka hederns lagar så ringa aktning! Hvem skall väl vårda tro och lofven, heder och ära i en stat, der en minister står i komplott med upprorsemakare, genom hvilka han upptänder, underblåser och leder ett fruktansvärdt inbördeskrig, och slutligen, då hans stämplingar upptäckas, med en offentlig lögn, uttalad i helerns namn, söker freda sig för lagens näpst? Den allmänna moralen måste djupt förkasta ett! lylikt handlingssätt, och om en förbittrad folkmassa, i känslan af den skymf som blifvit na-: tionen derigenom tillfogad af en bland statens ! högste embetsmän, utöfvar en blodig justice, månne detta gör tillfyllest att kring en pligtörgäten embetsmans linningvira martyrkronan? j) Se N:is 209, 231, 2355—237, 239, 240, 250 och 254. ———A RE RR Ma VYER AT. 2 ul linne amnman angnAlaan Les JAAA