Aftonbladet – 24 oktober 1849, sida 2

undergå uppenbar kyrkoplikt; hvarjemte L. tillförbundits att ersätta de förskingrade medeln, jemte 6 proc. ränta derå. — — 1 går ansträngde Aftonposten ånyo sina lungor af alla krafter med artigheter emot Aftonbladet. Anledningen härtill var införandet i tidningen af den kuriösa skrifvelse till generalmajoren af Malmborg, som en mängd borgare i Apenrade hade undertecknat i anledning af generalmajorens förmenta hotelse att låta använda prygel till förekommande af en omtalad kattmusik. Denna skrifts reproducerande i Aftonbladet har bragt en af Aftonpostens hjelpförfattare i extas. Svenska namnets ära är derigenom kränkt, svenska folkets anseende skymfadt; dessa orden: svenska namnets ära, svenska medborgares anseende, svenska namnets anseende, m. m. repeteras tretton serskilda gånger. Aftonbladet liknas på flera ställen vid Loke, som vill från svenska folket stjäla dess Idunsäpplen, och den honetta Aftonposten har så njutit häraf, att den för sin egen firmas räkning öfvertagit detta opus, hvilket i en högtrafvande, man kunde nästan säga dithyrambisk stil fortgår på två hela spalter, med en sällspord blandning af sentimentalitet och ilska. Det är ett underligt fenomen nog, ehuru icke så sällsynt, som man äfven på sednare tiden börjat se bekräftadt uti Aftonpostens exempel, att en del menniskor blifva mera intoleranta och ursinniga i sin ton och i sina omdömen, i samma mån som de vilja gå och gälla såsom moderata. För vår del ämna vi icke ripostera med samma slags vapen, emedan det gagnar till ingenting. Vi bemärka blott, att Aftonposten eller dess hjelpkarl för tilifället varit så förhetsad, att han tagit helt och hållet miste om hvad som här är den rätta status questionis. Det lärer väl till en början få medgifvas, att om hr generalmajoren af Malmborg verkligen hade vid det ifrågavarande tillfället tilllåtit sig den i Apenradernes skrifvelse omtaita hotelsen med prygel, så hade det visserligen skoningslösa innehållet af protesten utan tvifvel varit välförtjent, och vi fråga en hvar, om det icke hade varit sjelfva hotelsen och ingenting annat, som i sådant fall bade kränkt svenska namnets ära och anseende, då det öfriga Europa måhända skolat tro, att Svenskarne voro vane att blifva behandlade på det viset och möjligtvis att de fördrogo det med god smak. Man bör i detta hänseende påminna sig, att stryk eller prygel hos åtskilliga andra nationer äro helt och hållet -förvisade både ur lagarne och sederna; hos en Fransman betraktas en sådan behandling såsom endast tillhörig slafveriet och värre än döden, och äfven Tyskarne fästa dervid begreppet af en djup förnedring. Det upplystes sedan, att den ifrågavarande föreställningen hos borgarne i Apenrade om hr af Malmborgs yttrande, som föranledt skriften, härledt sig till största delen af ett missförstånd : öfverstelöjtnanten Rappes förklaring upplyser nemligen, att hr af Malmborg begagnat ett figur-uttryck, som synes hafva utgjort blott ett skämt, och ingalunda bordt gifva anledning till ett så passioneradt och bittert genmäle, som skriften företer. Denna upplysning införde Aftonbladet, samma dag den ankom med posten, dagen efter skriftens införande och ulan påminnelse från någon annan. Aftonbladet har således här endast refererat hvad å båda sidor förekommit, utan att sjelf inlåta sig i kommentarier; men detta har Aftonposten i sin blinda häftighet ej tagit i betraktande, ej heller den omständigheten, att det hade tjenat till intet att här fördölja en skrift, som redan var bekant och läst öfver hela Tyskland. Det gläder oss emedlertid upprigtigt, att saken kunnat förklaras så nöjaktigt som nu skett, ty utfallet mot hr af Malmborg, som visserligen ej hade varit mer än rättmätigt om han hade uppfört sig så som skrifvelsen omförmäler, nedfaller härigenom till en löjlighet, hvilken så mycket mera visar, till hvilken höjd af lidelse partispänningen inom Slesvig lärer hafva hunnit. Man får för öfrigt nu se, huru Apenradeboerne å sin sida vilja förklara sitt uppträdande. Under tiden hemställa vi om ej Aftonposten kan trankilisera sig i medvetandet att hafva gilvit ett nytt prof på sin moderation och sin ärlighet. — På ett annat ställe i Aftonposten förekommer en klagolåt öfver majoriteten, hvari man igenkänner hr Theorells penna. Det talas om huru majoriteten dekreterar dogmer och ropar korsfäst mot hvar och en som icke vill instämma deri utan undersökning o. s. v. Detta visar att författaren är intagen af ett föreställningssätt, som hvilar helt och hållet på ett misstag. Om man vill granska hvem det är som uti den pågående politiska diskussionen gjort sig skyldig att förkättra sina motståndare, så hemställa vi om det icke är minoriteterna och deras intressen som detta fel mest faller till last. Gå vi åter till tidningarna, så kan man likaledes vädja till erfarenheten huruvida icke dat klander för hvilket t. ex. Aftonposten siell