serna. Med undantag saledes, om man sa vill, al historien och grekiskan, blefve, som hvar och en lätt kan finna, föreningen allt ifrån början så intim som möjligt. Detta argument förfaller derföre af sig sjelft. Slutligen uppgaf man äfven såsom skäl att det skulle blifva svårt att för det gemensamma läroverket finna en tjenlig rektor, ett föregifvande som nästan innebär en förolämpning mot de närvarande rektorerne, så väl vid gymnasiet som skolan, af hvilka, såsom allom bekant är, den ena hr lektor Björling under flera års tid på ett utmärkt sätt i denna egenskap förestått Hillska skolan å Barnängen, hvilken omfattade lärjungar af alla åldrar, och den andre, hr rektor Westerlund, utom sin funktion såsom rektor vid härvarande högre lärdomsskola, tillika är styresman för den privata läroanstalt vi ofvanföre omtalat. Dessutom förekomma i motiveringen yttranden, hvilka vi icke ansett oss med skäl kunna föra dit, alldenstund de gifva åt majoritetens handlingssätt en karakter, som man väl kunde kalla olaglig. De angå nemligen icke föreningens uppskjutande, utan dess olämplighet och skadlighet, under hvilka förhållanden som helst, och framskjuta dessa, de motiverandes helt och hållet subjektiva åsigter, såsom skäl för deras vägran alt befordra regeringens påbud till verkställighet. Det är visserligen en stor sanning att den enskilda menniskan, i sin blotta egenskap af sådan, icke har någon dyrbarare och heligare egendom än friheten i tanke och handling, och att det således är hvarje mans obestridliga rättighet att på hvarje lofligt sätt verka för de ändamål hvilka synas honom rigtiga och förnuftsgiltiga, samt motverka dem hvilka han icke kan gilla. Men tjenstemannens rätt, ehuru i grunden enahanda, blifver dock genom hans ställning till sin lagliga öfverhet, af hvilken han har sig denna egenskap förlänad, i någon mån modifie: rad. Då nemligen en tjensteman af den lagliga auktoritet, under hvilken han lyder, ålägges att till verkställighet befordra ett påbud, som står i strid med hans egen öfvertygelse, har han, så vidt vi förstå, ej mera än 9:ne vägar att följa: antingen måste han handla legalt, d. v. s. ställa sig den gifna befallningen till efterrättelse, och två sina händer, i afseende på de förmenade skadliga följderne, eller, om hans samvete dermed ej är tillfrids — draga sig tillbaka från sin tjenst, för att icke nödgas handla emot sin öfvertygelse. Att deremot begagna den sig af den lagliga auktoriteten förlänade embetsmannamyndigheten, för att motverka ett från samma auktoritet under lagliga former utgånget påbud, på grund deraf man sjelf anser detsamma för skadligt och olämpligt, är ett förfarande lika orimligt som ledande till upplösning af all lagbunden ordning. Sådane äro nu motiverne för majoritetens i colleg. gymn. vägran att förena sig med skolans lärarepersonal om läroverkets reorganisation. Vi anse öfverflödigt att öfver dem ingå i några vidare resonnemanger, då allmänheten af det nu anförda säkerligen är I! siånd att sjelf bedömma deras värde, och fortgå derföre till framläggande af de fakta som ännu återstå. Då colleg. schol, så väl af colleg. gymn. protokoll för den 28 Aug. som af konsist. protocoll för den 31 s. m. funnit att dess ofvan anförda förklaring af d. 45 Aug. icke gjort till fyllest för 3:ne aflektorerne, och colleg. dessutom hade skäl till samma förmodan om gymnasi-adj., hvilket ock seder sera bekräftat sig, beslöt colleg. schol. den 19 Sept. att gifva denna förklaring vidare utsträckning och tillkännagaf aw skolans lärare vore beredvilliga i dessa lärares ämnen åtaga sig så vidsträckt undervisningsskyldighet som helst, för att befordra Läroverkets enhet, och för den händelse desse gymnasiilärare på intet vilkor kunde förmås att deltaga i föreningen, ville skolans lärare så fördela läroämnen och uwndervisningsskyldighet, att de fyra gymnasiilärarne måtte från all tjenstgöring vid ået förenade läroverket kunna befrias. Härå svarade konsist. den 20 Sept., att denna colleg. schol. skrifvelse icke för närvarande kunde till någon åtgärd föranleda, alldenstund konsist. icke ansåg sig kuna fatta något nytt beslut i frågan förr än det förra beslutet blifvit antingen af högre auktoritet undanröjdt, eller ock laga kraft vunnet. Om man ock icke kan invända något mot formenligheten af detta konsist. svar, utvisar det likväl, då colleg. schol. i medgifvanden och åtaganden gått så långt det varit möjligt, att de skäl pluraliteten bland gymnasiilärarne åberopat för sin vägran att deltaga i ett allmänt sammanträde icke voro annat än tomma undflykter, och att man ville undvika ett sådant, emedan man visste sig der skola blifva öfverbevisad och öfverröstad. Slutligen har colleg. schol. under den 26 sistl. Sept. anhållit att icke några lärjungar skulle från skolan till gymnasium uppflyttas förr än konsist. beslut i frågan om läroverkets enhet vunnit laga kraft, men erhöll härå icke ens något svar. Som terminens öppnande nu var nära för handen, återstod för ögonblicket intet annat att göra, än att i underdånighet ingå till Kongl. Maj:t med klagomål öfver konsist. förfarande, (hvilka ock blifvit af colleg. schol. ingifna) öfverlemha lösningen af frågan om skolans och gymnasii enhet åt framtiden, samt skrida till verkställighet af hvad som kunde verkställas, d. v. s. skolans reorganisation, förmedelst det slutna klassystemets upphäfvande och de båda bildningsliniernas sammanslående. Med mycken svårighet Jyckades man få ett för ändamålet tjenligt rum. Gymnasii stora lärosal blef härtill föreslagen, alldenstund densamma i många år aldrig begagnats annorlunda än såsom sångrum åt djeknarne, och vid de tillfällen då någon särskildt konsistoriell pomp skulle utvecklas, såsom vid rek torsombyten, lektorers inaugurering och slikt, hvilka ändamål ansågos vara mycket underordnade i jemförelse med det ifrågavarande. Rummet behöfde emellertid undergå någon förändring i inredningen, samt förses med eldstäder, och då detta arbete skulle börjas, började äfven åtskilliga bland Consistoriales betänksamt runka på sina hufvuden och förmena att, oaktadt det länge varit obegagnadt, det möjligen ändock kunde komma att behöfvas för gymnasii räkning, och att det således vore oförsigtigt att släppa utaf detsamma. Man gaf likväl med sig och rummet erhölls, hvarvid dock i sista stunden det förbehåll gjordes att man skulle ega rätt att taga det tillbaka, ifall det blefve af nöden för gymnasii enskilda räkning. Skolan reorganiserades nu efter den nya planen och kom på detta sätt att bestå af 6 klasser, a! hvilka 2:ne äro slutna eller fasta och 4 öppna eller rörliga. Hvarje klass består för närvarande i allmänhet af ett par lexlag. Flyttningen klasserne och lexlagen emellan är, hvad vi skulle vilja kalla fri ämnesflyltning, d. v. s. lärjungarne ega frihet i hvarje ämne fortgå i mån af flit och förmåga. Dock har man för afsigt att för framtiden söka, så vidt möjligt är, sammanhålla de lexlag, hvilka i närvarande stund bildat sig, för att dymedelst undviks ett alltför vidsträckt begagnande af monitörsystemet Erfarenheten har visat, att mängden af lärjungar äre till sina anlag jemngoda, några äro under medelmåt: tan, färre deremot de som förete någon större öf verlägsenhet. Det rätta torde således vara att sam manhålla så många utan skada ske kan, låta de öf verlägsna fortgå I mån al gjorda framsteg, samt in. Passa dem som till följe af bristande flit eller för.