Aftonbladet – 24 oktober 1849, sida 2

Vid Läroverksfrågan. Såsom vi redan meddelat våra läsare början och for:sättningen al en i Westmanlands Läns Tidning införd artikel om Skolfrågans behandling i Westerås,, skola vi nu äfven ur nämnde tidning för den 18 dennes citera artikelns slut. Vi anse det vara af allinänt intresse, att se huru ett konsistorium söker eludera en af de angelägnaste andliga reformer, och hvilka medel det dertill användt. Såsom sakens slutliga afgörande är beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, får man erfara huru regeringen sjelf kommer att anse t. ex. den omständigheten, att, ehuru sammanträde af gymmnasii och skolans lärare gemensamt blifvit föreskrifvet, för att öfverlägga om lämpligaste och bästa sättet för utförande af läroverkets organisation i den anbefallda formen, sådant likväl icke iakttagits, utan hrr gymnasiarcher ansett sig icke behöfva gå tillsammans för slikt ändamål med skolans lärare, emedan man icke ansåg sig förpligtad att deltaga i något annat collegium än Collegium gymnasticum,. Vidare skall det blifva lärorikt att erfara, huru regeringen upptager den konsistoriala majoritetens handlingssätt, att icke blott för sin del yttra sig om uppskjutandet af Gymnasii och Neder-skolas förening, utan, såsom artikeln säger, vägra att befordra regeringens sjelfva påbud till verkställighet. Såsom vi ännu icke sett handlingarne i målet, utan blott berätta efter den citerade Westeråsartikeln, vilja vi i det längsta betvifla möjligheten af något sådant, hvilket, om det existerat, å ena sidan tillkännager hvad som icke torde vara så lätt att skilja från den sak man under vissa förhållanden plägat kalla rebellion, likasom det å den andra, i fall det får passera, skulle vitsorda ett slags svaghet, som icke förtjenade heta tolerans. — Öfverlemnande berättelsen till publikers skärskådande och bedömande af hvad vigt och värde Westeråsartikeln emellertid förtjenar, kunna vi för vår del åtminstone icke neka vår hyllning åt de män, som på platsen kämpat för reformens sak. Afven deras förslag vidlåda väl vissa smärre inkonseqvenser mot nya systemet, såsom man ser af artikeln vid slutet; men det bar skenbarligen icke varit lätt för minoriteten att komma så långt på skolförbättringsbanan, som den gjort, och man bör således hålla den räkning härför. Artikeln i W. L. T. lyder: Anskönt det från början varit vår plan att iailmänhet afhålla oss från alla egna reflexioner öfver de fakta vi skulle komma att för publiken framlägga, öfverlemnande dessa åt den läsande allmänheten sjelf, torde dock krönikans fullständighet fordra, att de motiver, på hvilka Colleg. Gymn. majoritet grundat sin vägran att befordra K. M:ts i dess cirkulär uttryckta nådiga afsigt angående. skolans och gymnasii förening, underkastas någon skärskådning. Till en början har blifvit anfördt att man såsom gymnasiilärare icke ansåg sig förpligtad att deltaga i något annat kollegium än endast och allenast i Collegium Gymnasticum. Om detta pästående kunde visserligen vara ett och annat att säga, men vi vilja låta dermed innestå, alldenstund befogenheten deraf i alla fall kommer att blifva afgjord i regeringens svar på de af colleg. schol. i underdånighet anförda besvär öfver konsistorii beslut i frågar. Vidare har man föregifvit att, då genom det moment i kongl. cirkuläret, som stadgar att ingen med fullmakt försedd gymnasiilärare må kunna åläggas annan eller lägre undervisningsskyldighet än den han förut haft, ee Fr a 2 te rn ing en LEAR 1 SA Sa LS ANA ST a a Få Aer