Aftonbladet – 13 juni 1849, sida 2

BE Den närsynte hade i detta ögonblick gerna gifvit tio år af sitt lif för att blifva långsynt; de. kortaste ville gerna hafva förlängts sex fot. För att gifva mera högtidlighet åt detta slags allmänna fest, satt konung Carl VI, oaktadt sina ständiga återfall i galenskap, tilllika med hofyet under en thronhimmel af böljande draperier. Vid drottning Isabellas af Bäjern sida befunno sig hertiginnan de Berry, konungens tant, hertiginnan Valentine dOrltans, hertiginnorna af Bourgogne och Bac, damerna de Coucy och de Pråaux. Bredvid konungen befunno sig TanneguyDuchåtel, grefve de la Marche, hertigen af Gueldre, markis de Pont, grefve de Montaigu, och flera andra, hvilkas namn vi hafva glömt. Midt emot det kungliga tältet hade en vidsträckt plats, skyddad medelst linor, blifvit anordnad till tornerbana. Det var med stor möda vakten lyckades att afhålla mängden och hindra den att inkräkta den bestämda täflingsbanan. Folkmassan hade velat uppsluka den tidrymd, som ännu skiljde den från det utsatta ögonblicket, för att hastigare erhålla ett så skönt skådespel; ett dylikt envig emellan tvenne så namnkunniga och väldiga riddare kunde icke annat än frambringa den mest förvånande effekt, såsom när tvenne stridslystna lejon drabba tillsammans. Till allas stora tillfredsställelse slog ändtligen klockan. i Saint-Germain den högtidligs timman. Då syntes, präktigt beväpnade, sporrande sina gångare, som skummade af otålighet, då tvenne motståndarne, lika ifrige som strids. kamparne. Den böljande menniskomassan öppnade sig framför dem, såsom Röda Hafvets vågor vit ljudet af Mose röst. Vid alla helgon! ropade en bland miäng