Aftonbladet – 13 juni 1849, sida 2

Om det ej är annat, sade magern med likgiltighet, så har ni ingenting att frukta. Efter ett kort uppehåll tillade han: Om ni händelsevis finner på er väg någon illasinnad krympling, så säg honom endast ordet Goldussarina, och han skall ledsaga er, om ni ber honom derom, samt förr låta döda sig, in tillåta att man rör ett hår på ert hufynd., Tack, mästare!, sade Jehanne, i det hon helt lågt upprepade, för bättre minne, det öfverenskomna ordet. De anlände till porten, som sakta öppnade sig. s Jacques Moulu stack först ut hufvudet genom öppningen, för att försäkra sig det ingen menniska strök omkring i grannskapet. Sedan bugade han sig vördnadsfullt för Jehanne, som utsiek, darrande på en gång af fruktan och köld. Besvärjaren tillslöt porten efter henne, 1 det han uttalade dessa ord med ett triumferande leende: Jag har henne! Emedlertid hade Jehanne, som bemödade sig att qvarhålla den trogna hunden bredvid sig, redan gått öfver rue de la Grande Truanderie. Hon ämnade just vända om hörnet för att uppnå place des Innocents, då samme man, som första gången tilltalat henne, visade sig helt mordisk och ställde sig i hennes väg. Rapide väntade ett tecken al sin matmoder för att ånyo börja anfallet. : Jehanne hviskade det hemlighetsfulla ordet Bestört sänkte nattvandraren dolken, son han höll i -handen, tillbaka i slidan, och sedar han återtagit sina kryckor, vände han sig mo rue Montorgueil, mumlande: j Vi hafva likväl en ouppgjord räkning. IV. ENVIGET. Morgonen derpå red en härold, klädd i er mantel på hvilken Frankrikes vapen synte: broderadt i guld, genom staden Paris.