itgjorde ett bidrag till hvad historien? enligt collegans förmenande skulle gifva vid handen om hvad man erfar just ifrån den klassen ciLeras således, att man sett just vissa adliga och oadliga, etc.... föra med sig massorna. Sådana äro de argumenter, som kollegan anfört ill stöd för hufvudsatsen att alla som vilja annat in blett och bart skrän och agitation, gilla det hviande förslaget! Aftonbladet ansåg sig böra fästa uppmärksamheLen på detta oefterrättliga sätt att affärda de ledamöter i Westgöthasällskapet, hvilka ej råkade behaZa kollegan, och en sådan erinran var så mycket mer påkallad, som ungefärligen enahanda nödlögnstaktik redan förut varit följd både af samma kollega och i tidningen Reformvännen m. fl.; hvarföre det kan vara tid att en gång taga gadden af dessa bålgetingar. Men hvad svarar kollegan nu, när han blir slagen på fingrarna? Jo, helt enkelt, att han picke vidare inlåter sig i någon polemikp, men beklagar endast, att Aftonbladet, i stället att ingå i pringaste diskussion i sak, numera endast öfveröser sina motståndare med gemena dikter, c. För kollegan är det naturligtvis icke sak, när han öfverbevisas om att hafva skarfvat och pratat i vädret; vi finne också förklarligt, att han söker på detta sätt slingra sig undan; men huru det som bevisas med mannens egna uttryck skall kunna kallas gemena dikter, så vida han dermed icke menar sina egna osanningar, det lemna vi åt andra.att afgöra. Vi bedje än en gång om ursäkt för det vi nödgets vara litet hårdhändtare än vanligt för att fasthålla den värda kollegan Aftonposten ; men denne yrkesbroder har nu på någon tid börjat så hufvudsakligt anlita osanningar, sofismer och vrängda framställningar i sina deduktioner, att det hädanefter torde blifva nödvändigt att hålla honom litet strängare. Tidningen Tiden ljuger i allmänhet mera friskt ut än Åftonposten, men den ryktbare P. tager icke heller mycket för det och det bekommer honom ej heller synnerligt om hela verlden vet huru ogenerad han är af händelser och fakta. Men Afonposten söker ännu bibehålla en viss kåpa af ärighet. och det kan vara skäl att visa hurudan den är beskaffad.