Aftonbladet – 31 mars 1849, sida 2

PROFESSOR S. LOVENS TREDJE FÖRELASNING. (Forts. från gårdagsbl.) Närmast intill Sjöstjernorna sluta sig Sjöborrarne Echinus L.), väl till utseendet skiljda genom den klotrunda, mera taggbeklädda kroppsmassan, men blott visande en ny utveckling af samma organisalions-id, nemligen stråldjurens. Afbildningen föreställde en sjöborre med och en utan de vanliga tagvarna, sådan den vanligen förekommer i samlingarne. Kroppens form är alltid mer eller mindre klotrund, oftast nedtryckt, stundom svagt 5-hörnig, allid bärande munnen nedåt. Det yttre hyllet utgöres af en mycket fin hinna, mellan hvilken hinnas särdeles små mellanrum (framställande bilden af en ytterst fin och flerdubbel väfnadsmaskor) en mängd kalkpartiklar genom saftomloppet afsättas. Dessa erhålla en stor fasthet och ordna sig i bestämda former, såsom plåtar, hvilka äro i zigzagformiga fogningar grodda invid hvarandra. En med den yttersta alldeles likartad hinna bekläder dessa kalkplåtars inre sida, så att det nämnde hyllet ligger inbäddadt deri, såsom i sin matrix. De omtalade plåtarne äro ordnade i 40 fält, hvilka sträcka sig från munnen till midten af skalets rygg, afsmalna ät båda ändar samt utvidga sig i midten, hvarigenom kolkhyllets hvalflika rundning uppkommer. Af dessa 10 fält äro 5 bildade af plåtar, som vid yttre kanlerna äro genomborrade af porer, genom hvyilka djuret utsträcker sina långa, mjuka, i spetsen med en sugskifva försedda sugrör. Sjöborren går ej med sina taggar, utan glider med dessa sugrör utefter klipporna och stadnar i dess skrefvor. Dessa 5 fält, med sin dubbla rad af porer, fingo fordom af denna sin bildning namnet ambulacra (spatsergångar); de iro mot hvarandra inbördes försedda med motställda konvexa, rörliga knappar, hvarpå taggarne äro fästade. De 35 andra större och bredare fälten (hvilka erhållit benämningen interambulacralfält) äro ej genomborrade af porer, utan bära blott de nyssnämnda knapparne, som än äro ordnade i bestämda rader, än irreguliert strödda öfver hela ytan. Alla dessa 40 fält löpa nu tillsammans i klotets båda poler; och på klotets öfre sida iakttagas (såsom hos Asterias) 5 särskiida, något oregelbundna plåtar, af hvilka en är störst och motsvarar madreporplåten hos Sjöstjernorna, samt antyder, likasom der, äfven Sjöborrens sträfvan till den symmetriska 2-sidigheten. Säväl detta, som åtskilliga andra af dess bildningar, hafva föranledt en jemnförelse mellan Sjöborren och Sjöstjernan; och tänker man sig en Sjöstjerna likasom uppblåst till klotform, så måste öfverensstämmelsen blifva ganska påfallande. Ambulacralfälten motsvara då Jjöstjernans 5 medlersta strålar och interambulacralfälten de plåtar som funnos på dessas sidor. Ögonen, som hos Sjöstjernan funnos mest aflägsnade från kroppens centrum, nemligen i strålarnes spetsar, måste derföre hos Sjöborren vara belägna i den mot munnen motsatta polen, och man märker också i sjelfva verket midt för hvarje amhulacra!fält en liten röd punkt af alldeles samma organisation som Sjöstjernans. Men en betydlig olikhet förefinnes dock deri, att hos Sjöstjernan blifva strålarnas leder och plåtar mindre mot spetsen, och bredare mot basen; hos Sjöborren äro de deremot smalare vid begge ändarne och bredast i periferien. — Sjöborrarnes inre organisation är så ytterst sammansatt, att prof. förmodade en framställning af dennas specialiteter skola blifva nog svårfattlig; ban endast antydde att nerverna äro här samlade till ganglieknutar, som ligga i en krans kring munnen, samt utsända grenar åt alla håll; att ett andedrägtssystem visar sig, då det genom sugrören upptagna vattnet öfvergår i tälrika inre håligheter, samt att ett pulserande hjerta bildar ett ganska utveckladt cirkulationssystem. Märkligast af allt är dock nutritionssystemet, särdeles den underbara inrättningen al djurets tuggapparat. Den består nemligen af 40 tänder, hvaraf 5 långt utskjuta sina glashårda spetsar; hvarje af dem är innesluten i en 3-sidig benpyramid, hvars bredare sida är utåt slät, de andra såsom en fil på tvären refllade. Dessa 5 benpyramider äro i form af en kägla, omgifna af rundtomkring gående muskler, genom hvilka ben hela benapparaten kan tryckas nedåt, d. ä. utom munöppningen, likasom den genom andra muskler kan höjas upp, d. ä. åter indragas. Jemte dessa muskler finnas dessutom häfstänger, hvaraf en del trycker käglans särskilda ben intill hvarandra, och äåstadrr EKORRE RESO ESOTERISKA AROR