Aftonbladet – 31 mars 1849, sida 2

rr — — — — fars trognaste tjenares ledning, så skall ni snart återtaga er rang... Ni äger grymmare oförrätter att hämnas, än dem, som här drabbat er. Jag har med flit icke velat afbryta er, jag ville lära känna er fullkomligt, och jag har funnit. er sådan jag önskar. Men nu vill äfven jag tala. Ni smädar adeln, utan att hafva kastat en enda blick på dess storhet. Huru har den icke mot furstarnes despotism beskyddat sig och nationerna? Hvad vore lärdom och talanger, om icke bland adeln funnits mången mäcenas, mången musaget? Och har någon utmärkt ofrälse visat sig, hvilken adeln någonsin tvekat att bland sig upptaga? ... Det är sant, och visar klokhet, ty annars skulle den längesedan hafva uppfrätt sig sjelf. Men herr kamrer, hör mig! Jag tror edra ord... Namnet Laurent är fästadt vid bilder, dem jag hittills ej kunnat förklara, äfvensom några andra omständigheter, hvilka kommo till min kunskap under det jag nödgades hålla mig dold. Efter all sannolikhet måste jag vara afkomling af en liffländsk ätt, och mina fosterföräldrar lära upptagit mig i Finland. Af dem fick jag lära hvad den enda, sanna adeln är. Den består i rent samvete, dygd och ära, och dess namn är mensklighet. Jag är stolt öfver att vara en medlem af den Den är ärftlig, stamfadern skapades efter Guds beläte, och skaparen inskref med egen hand adelsdiplomet i hans hjerta . . Herre! finnes något skönare, något herrligare på jorden, än känslan af alt vara menniska?... Till anna adelsstånd, högre eller lägre, kommer jag aldrig att räkn; mig. Jag har för väl lärt känna medlemmar af hvad n kallar adel, för att vilja tillhöra dem. Huru har Ekebladh huru har Mörner behandlat mig? Jag inser nog, att on jag ville låta leda mig af er, som troligtvis är en hel annan person, än den ni synes, skulle de broderligen räck mig handen, men jag vill ej fatta den. Jag vill hvarke förtrycka eller förtryckas. Af de stora, de mäktiga ha jag lidit de orättvisaste, de nedrigaste förföljelser; hos de obemärkta qvinnan, jag ansåg för min syster, fann jag öm het och hjelp och ädelhet... hvad fann jag hos de begg ädlingarne? ... Ni har hört mitt beslut . . . farväl min herre! Är det ert sista ord?... pMilt sistalp Betänk !