Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 3

Å det af alla de verkliga chef-Tocuvres, som här likasom till en stor kongress sitta församlade, ni stadnar framför mången af dessa taflor, likasom talade en röst till åstådaren: namnet gör intet. Och likväl utan att vilja trötta med upprepanvilja vi endast stadna vid de aldra förnämsta, och ej förbigå det förtjenstfulla af svenska konstnärerne, som här i hundrade taflor förIsökte mäta sig med hundrade gamla mästerverk. Ja, det var hundrade — som sagdt var. Stadna först vid denna Titianska madonna, (186). Den kanske dyrbaraste tafla i hela galMleriet; — der ligger en glöd, en stil i denna herrliga grupp, som antyder snarare en Murillo. INedanför thronar Jenny Lind som Norma (78), reduktion al Södermark d. y. efter fadrens större tafla, och under henne en krans af Kamelier (92), i friska och lefvande färger. Af porträtter Ji detta förmak står framl. exc. Stedingks främst laf Södermark bland de större; — bland de mindre åter en täck flicka (S1) af Wickenberg, troligen hans ideal. Se åter denna S. Philippus, af Guerchino 135), denna Magdalena, af Trevisani (188), och ni har sett nog, för att veta hvad det betyder att kallas bistoriemålare. Här är bara sanning; inga historier, ingen flärd, men ädelt allvar. Märk huru långt man kan Jkommal i naturhärmning i denna gumma af I Denner (157), och ni skall medgifva att hr SaI muelsson, under JM 197, sitter alldeles för nära I för att utbärda jemförelsen. Bland de saftiga Ilandskapen af Carracci, van Asch, Mollyn m. Ifl., som pryda denna afdelning, ser man S:ne Ide små täckaste Etzdorfare, 403 och 464. De hel rekommenderas in specie åt de yngre herrar landskapsmålare, som å stora dukar tappa bort naturens koncepter —detaljerna, och bara maula-, men utan egentligt mål. Innan vi lemna detta förmak, förglömme vi ej att rättvisa den grundliga talang, som hr Wahlbom i JE 86 låter sin Chatelaine, stolt som det en ädling höfves, visa, samt den öfverlägsna färdighet, hvarmed hr Scholander i JM 67 gifvit sitt i aquarellgenren hos oss ännu oöfverträffade mäs!erskap ånyo tillkänna. Hr Wetterbergh har ett porträtt af hr Bonnier; likheten i denna såväl som i de små Lovenska Syskonen, JM 90, är raskt och originelt uppfattad. Och nu inträda vi i Stora Galleriet: anblicken är imposant, och i detta dubbelt angenäma sällskap, det sköna cch de skönar, är det svårt att veta hvart man skall vända sig. De sköna på duken. rycka oss ett ögonblick från de mera obeständiga, nemligen de kommande och gående, och i salongens öfra hörn stadna vi med förtjusning vid dessa ö3:ne Romerska Gratier, denna fortunata och denna lilla skaikaktiga Grazsiosina, som, dyrbara klenoder från Södermarks atelier i Rom, på ett eget sält kontrastera med de å nedra sidan af salen motsvarande pendanter, Rubens Hustrur och hans första älskarinna. Hela galleriet formerar dessutom en rundt omkring rummet löpande basrelief af skönheter, som på pikant vis här och der afbrytes genom någon kavaljer Så se vi kejsarinnan Catharina vid sin gunstling Potemkin, mamsell Hagman vid fru Kinmansson, 2:ne vackra porträtter af fröken Adlersparre, bredvid den på sin tid som la belle Suedoise, kända Ebba Fersen (176) i en näpen maskeraddrägt; morianen Badin vid drottning Christina, ech lagman Cassel, al Norgren, mellan tvenne de mest charmanta stockholmskor, som man kan träffa på en stor souper. Hansen från Köpenhamn har i hr Giron och: fru Akerman, båda nog mycket pors insaktigt målade, lemnat bidrag i denna brokiga societet, hvari en. bo gmästare med sin hustro af Frans Hals 453, 454, samt Drottning Lovisa Ulrika som Urania, och kanske främt Erik Axelsson Sparre som barn, af Ehrenstrahl, samt den yppiga Duchesse dAumont, af Largilliere böra räknas. Till heder för våra landsmän stadne vi vid Stäcks Harlemer vinterstycke. Quand on est bien content on ne dit rieny, säger ordspråket, och man är verkligen nöjd att se en sådan tafla af en svensk. Månskenet är likaså ett arbete, som bland de många förträffliga af gamla mästare i samlingen försvarar sin plats. Annars finnas här håde af Salvator Rosa, Teniers Fearnleg, Dahl, m. fl. ypperliga saker i den vägen, så al Prinsessan Charlotte Napoleon en vue af Missisippi som presiderar bättre än mången president. Af både Höllen Breugoch af Sammets-Breughel finnas goda saker, den förres Dödsdans (429), och den sednares Rosalias dröm (4914), en högst underbar komposition, bör ej förbigås. Kapten Bergers sjöstycken äro alla first rate, förnämligast kusten vid Etretåt en riktig godbit;. De utmärkta sköna Venetianska Vuerne af Canalletti äro i alla afseenden kungliga och den rekognoscerande kosacken af Raczynsky ger idöe om en verklig coup de brosse. För att återkomma till Historietaflorne, förtjenar Blommåers Elfdröm 46, främst bland de de moderna taflorna inom facket anmärkas. Sköna ställningar, vacker clair-obscur, med ett ord, en ljufiig dröm? i sanning! Lundgrens Neapolitanska fiskare är lust och fröjd att se; huru dess illmariga Marinari föra flickorna med mycken prut i jand och huru den ena ackorderar om la buona mana för besväret. gren har 2:ne små täcka genre-stycken derjemte, N:o 48, en ungmor i Lariecia är serdeles fini. Ekmans Vingåkersfamilj, 27, är en Lundbehaglig genretafla men till de förnämsta aft Ou Bb: an hö anasloe ultaliaoncka -harda vn Annh