Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 3

stötte ett rop och nedsjönk på stolen, i det han med händerna betäckte sitt ansigte. Brefvet låg på golfvet. Det var hans eget bref, ouppbrutet ... Friherrinnan hade beledsagat det med några rader af det mest kalla och föraktliga innehåll. Nu glömde Iwo allt ... rusade fram, kastade sina armar om Bernhards hals, sjönk i hans knä, kysste hans panna, besvor honom att tala ... men han andades knappt .-Då nämnde hon Elisabeths namn och föreställde honom möjligheten af en försoning ... Detta verkade. Han återvann sin fattning och utropade ..-. O, min Eisabeth!, hvarvid han häftigt tryckte Regina till sitt bröst, och grät med hufvudet lutadt mot hennes skuldra. Tårar förråda hos en man alltid det högsta lidande: ISjelfva Reginas hjerta, så tätt slutet det än var till en hel verld af lycka för henne, sönderslets vid denna syn ... Hon började gråta öfverljudt. Men Bernbard ansåg det häftiga utbrottet för en väns, eller då han erinrade sig sina kamraters yttrande om Iwos kärlek, för en olycklig älskares deltagande. Han tryckte henne derföre ärnu närmare till sig ... O, du min enda vän, som hjelper mig att bära min smärta! En barmhertig Gud måtte ha skickat dig att mildra min sorg, min förtviflan ...I Ack, huru lycklig skulle jag vara, om denna lott vore mig beskärd., : Olyckskamrater förstå hvarann bäst ... Äfven du arma barn älskar ju, och älskar utan hopp ? Iwo hade af Dittmär blifvit underrättad om ryktet, blef således ej bestört, utan svarade under tusen tårar ... Ingens kärlek är så hopplös som min! Stackars barn! då känner du höjden af mitt lidande... Ben du älskar, är hon vacker, är hon göd, som min Flisabe h?, Ack, föremålet för min kärlek, för min dyrkan, är den skönaste, den ädlaste af sitt kön ... Jag skall, jag måste öfvertyga Elisabeth om min oskuld, om min trohet ...! Föremålet för min låga får aldrig lära känna den! ... Dessa ord utsades med en så sönderslitande röst, att