Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 3

(Införes på begäran.) Några ord om värjemålsedens betydelse såsom bevisningsmedel i tvistemål. De rättegångshandlingar, som nyligen uti tidningarne blifvit synliga (Aftonbladet den 40 Januari samt dessförinnan Dagbladet och Söndagsbladet) angående ett vid hufvudstadens underrätter afgjordt ryktbart vordet tvistemål, lemna ett bedröfligt vitt nesbörd ej mindre å ena sidan om den sorglöshet och lättfärdighet, hvarmed kontrahenter vid uppgörandet af skriftliga åtal kunna gå till väga och derigenom, så att säga, med fulla händer utså frön till framtida rättegångar, än äfven, och hvad som är vigligare, å andra sidan om domstolars benägenhet att lättsinnigt tillgripa åläggandet af värjemålsed, utan att göra sig reda för när och i hvad fall cHer huru mycken bevisning måste vara förebragt, för att detta probationsmedel rätteligen och efter lagstiftarens mening må användas. Det är om detta domstolarnes förfarande, som man för sakens allmänna vigt här vill säga några ord. Hvad par terna enskildt eller kontrahenterna beträffar, så i rättegången med alla dess obehag och kostnader endast frukten af hvad de sjelfve förskyllat. Måtte det varnande exemplet derutaf kunna hos andra inskärpa, huru angeläget det är, att vid aftals uppgörande noga betänka och bestämma alla vilkor, öch dem med klarhet och precision uti det upprättade skriftliga instrumentet intaga! . Tvisten handlar om, huruvida valuta erhållits för en utgifven löpande skuldsedel eller icke. ÅA kärande sidan påstås, att valutan för skuldsedeln vid utfärdandet utaf denna gafs uti nyttjanderätten eller lega af en bageri-inrättning under fyra års tid, men att som, kort efter aftalets upprättande, denna nyttjanderätt ensidigt afhändes dem ohörde, hvilka för skuldförbindelsens betalning iklädt sig ansvarighet och deremot betingat sig rätt att i nyttjanderätten inträda, någon valuta i sjelfva verket icke blifvit gifven, ehuru skuldsedeln ej långt efteråt utaf lem utsöktes. A svarande sidan nekas detta förhållande, och föregifves att annan motsvarande vauta blifvit för skuldförbindelsen gifven. Då således af svaranden cj blifvit påstådt, att skuldsedeln titulo grauito blifvit utgifven, och det ej heller kan vara .vifyel underkastadt, att ju återvinningstalan äfven för en löpande betalningsförbindelse kan lagligen anällas, när det gitter visas, att valuta icke blifvit gifven eller annat motsvarigt vilkor icke uppfyldt, utan att derom gäller den gamla rättsregeln, solve et repete (betala men sök åter hvad du utgifvit), så berodde för tvistefrågans afgörande följaktligen llt deruppå: hvilken och huru mycken bevisning if de tvistande blifvit presterad till styrka för leras ömsesidiga påståenden? Såsom bevis ä kärandernes sida för deras uppgift var blifvit anfördt, hvad ock är obestridligt, att de, äsom borgesmän för kontraktsvilkorens uppfyllanle, hade betingat sig att i nyttjanderätten af bagerinrättningen inträda, i fall hufvudkontrahenten unler den fyraåriga hyrestiden skulle aflida. Och då len stipulerade summan af 4,000 rdr res årligen i a a aa a RE EE a ks RR AR RT