Aftonbladet – 30 januari 1849, sida 3

na sednare i en äkta gedigen stil, å la Mu rillo. Lindholms bärplockerska 496 och blin de spelman 44, samt Andersson (6) Gubbe säl jande mattor och fastlagsris, stadnar man gern: vid bland mängden af genretaflor, hvariblant äfven en skön tafla af Brucevitz 24. målad Paris. Öfvergå vi nu till De Gamle Mästarne si måste man med hänryckning stadna vid Maric Megdalena af Sassoferato, 184 en tafla af da skönaste expression och den mest smältande färg harmoni. Den lär fordom tillhört Fersiska sam. lingen, men förirrat sig och blifvit af förra äga ren upptäckt i en stuga, der den tjenstgjorde som fiskbräde. Nu sitter den under ett spe gelglas. Ses måste den bättre än beskrifvas. Några bland de dyrbaraste bijoux Gallerie! företer äro, flickan i fenstret al Schalken (182) ur förra Braheska Samli gen, — Albanis St Famille, der de små englarne pyssla om barnet. — Seb. Francks vise män (446) och Metzues Violinspelare (164). — Men älskar ni riktigt husliga scener så beundra denna Terbourg (4185) med sin frasande sidenklädning, eller denna roliga Jan Steen (485), der doktorn känner en flicka på pulsen och en liten pojke med batten full af pilar tyda på hva i sjukan består. Bland de rent af humoristiska bör Plazers (177) Markatta på sotsängen räknas såsom kur för dåligt lynne, många flera att förtiga, som vi lemna åt åskådaren att sjelf med ledning af katalogen finna rätt på. Laurmeus miästerliga Röfvarscen, ett af expositionens praktstycken, från Näsby, är en bland den dugtlige mästarens sista verk. De gamla goda holländarne Backhuysen och Beerestraeten äro äfven värdigt representerade i tvenne verkliga kardinaltafior, 122 och 125. Atervändande till den moderna skolan, fäster man sig gerna vid denna etheriska Undine al Steinbriick i Dässeldorff, som sitter omgifven af Sköldebrands täcka Genzaner-flicka, Södermarks Musikaliska trio och Wallgrens gamle Herde. Till desert kan man ej önska sig nåsot aptitligare än Troilis frukter och melon (S1), som så inbjudande ligger serverad, och au dernier le bon,, denna trefliga grupp af Mad. Chaudet ; hvem känner ej häri de älskade dragen? Ville man in extenso genomgå denna systematiskt och noggrannt utvalda samling, som utgör så att säga la creme des Collections å Stockholmp, blefve det alltför vidlyftigt. Men vi tro, att hvarje vän af konsten skall finna en angenäm njutning att hör tillbringa ett par timmar af de få, som ännu återstå att besöka detta galleri. Af annonsen ser man, att det lör sista gången thorsdagen den 1 Februari förevisas, och när alla dessa dyrbara taflor ålersått till sina aristokratiska hem,när detta ståtliga galleri afklides sin prydnad, så återstår blott rummet för den högre lyftningen, efter Schnötzinger Weller och sinnesfröjden i la veuve Cliquot! W:m Painter.