Aftonbladet – 27 oktober 1847, sida 2

du sjelf finna, då jag ej förrän nu anat det minsta om bur landet låg. Gubben märkte med hemlig förnöjelse att Albrecht hastigt skiftade färg. Detta är åter ett fullkomligt misstag, bäste onkel, försäkrade han, jag har hvarken försökt, eller ens tänkt uppå, att vinna kusin Elisabeths hand. Ja, ja, Vi tala icke vidare om den saken nup, fortsatte den hal.starrige farbrodere, och du ban vara säker på att jag blir stum som en fisk, äfven för de andra. Farväl med dig så längel Om cen timma kunna vi ju träffas i biljardsalen, i fall du har lust? .-. Toppl Albrecht fortsatte sin väg ned åt sjöstranden, och amiralen skyndade in till sin hustru. Är du ensam, min engel, ropade han redan i dörrep, har du inte Elisabeth hos Gig? Nej, min bhjertans gubbe, hon är ute och går, eller... hvad i Guds namn kan det vara som står på? frågade amiralskan, plötsligen helt häpen öfver sin mans ifver. Åb, ingenting, ingenting, mitt barn, utom det att den gamle Jan Henrik gjort en liten mästerkuppp, yttrade han cch gnuggade händerna med den belåtnaste uppsyn i verlden. Vi ha bröllop i huset, inom år cch dag, så visst jag för en örn i skölden... j nu må du trol Men så säg mig då ...n Sirax, strax... gif dig bara litet tålamod, min engel... jag hsdesåbrådt att tröffa d:g... och seg, Där man har mycket att sg2, så vill allt fram på Nn gång, men vänter..Oc förtäljde amiralen från början till Sot hela samtalet med Albrecht, ceb den sist ljusa ide-n, att låtsa tro det hans ade obenägeahet hirl-dde sig från ett redan misslyckadt försök. Dul var sjelfva fan, hvad det stack bouomp, för satte gubben, ian blef både gul och g synen. Jo, jo, jag kände Adlerfelska blo och visste nog hur det skulle si i