Aftonbladet – 27 oktober 1847, sida 2

mer än månget annat, är egnadt att skärpaj förståndet och utbilda omdömet, samt öfverhufvud taget är ett af de mest själsodlande och tyftande bland dem alla. — Efter några allmänna reflexioner inkommer förf. på det egentliga ämnet för sin afhandling, hvaraf vi meddela följande: Med skäl sätta vi ett högt värde på de växter, hvilka tjena oss till uppehälle eller på något säte bidraga till en förädlad njutning för oss, äfven om denna sednare någon gång ej skulle bestå uti annat än att beundra de olika former och färggrannlåter, hvilka inom vextlifvet förete sig. Med ännu högre skäl beundra vi den allmakt, som skapat de olika djuren och gifvit dem en så stor mångfald i organisation för att åstadkomma olika ändamål — men all denna beundran är af föga inre halt, så länge den icke stödjer sig på en närmere redogörelse af hvad som ögat uppfattar. Den är i sitt sålunda råa skick alldeles icke skiljd ifrån samma beundran hos vilden — ja, den skiljer sig till och med föga från djurets, som ser sin bild i spegeln. Kännedomen om de processer och förbållanden, hvilka betinga vextoch djurlifvets underhåll eller som föranleda dess aftynande, gifva först åt denna beundran ett stöd, som gör, att den med högre iutellektuella förmögenheter begåfvade menniskan kan få ett sannare begrepp om det samband, som uti naturen i detta hänseende gör sig gällande, och denna beundran, denna kärlek till det organiska naturlifvets närmare kännedom tilltager i samma mån som orsakerna till företeelserna kunna inses, eller som sammanhanget emeilan fenomenerna blifver mer och mer åskådligt. För att inse och fatta detta, behöfver man ofta ej intränga djupt i vetenskapen, utan är det mången gång tillräckligt att blott inhändiga de mera vigtiga resultater, hvartill vetenskapen kommit; men för att förstå de meddelanden vetenskapsmannen har att göra, är det äfvenledes nödvändigt för den vettgirige att lära sig dess a b c, lära sig så mycket af hans språk, att en uppfattning blifver möjtig. Man är ej mathematikus derföre att man vet hvad addition är, eller derföre att man kan fatta ordet quadrat, rätlinig, cirkelformig m. m.; ej astronom derföre att man vet att jorden rör sig, att fixstjernorna äro långt aflägse, att solförmörkelse ej är en trolidom, utan betingas af de i naturen en gång fastställda lagar m. m.; ej fysikus, derföre att man vet jern drages af magneten, aw solljuset kan sönderdelas, att luften bar tyngd, att värmet utvidgar kropparne m. m.; och i allmänna lifvet skulle man visserligen icke vela tillerkänna den någon bildning, som ej om dessa allmänna förhållanden egde åtminstone en så ytlig grad af kännedom, att han på ett rätt sätt om dem uttrycker sig, då fråga derom uppstår. Så tydligt man ock inser detta samt medgifver, att de första grundbegreppen uti dessa anförda vetenskaper äro nödvändiga för hvar och en att ega, tycker man dock att alla dessa grundbegrepp framställa sig lättare för uppfattningen än de, som med den kemiska vetenskapen stå i samband. Detta härrör förmodligen deraf, att man, redan vid första försöket att inkomma på detta fält, mötes af några små hinder uti det kemiska språket, hvaraf man genast låter afskräcka sig, utan aw underkasta sig de första timmarnes vedermöda. Man skulle i motsatt fall snart få se, att sedan man gjort sig mödan att blott förstå de första 20 å 30 orden, innefatta dessa redan tillräckligt för att vidare förstå en stor del af hvad som kan läras, samt att just dessa få ord sedermera utgöra den säkra pelare, på hvilken man med tillförsigt kan ställa sig för att skåda den vackra anblick, som denna vetenskap visar oss öfver en stor del af alla naturens riken. Man skyr ej att lära sig igenkänna de till antalet nära lika många bokstäfverna, då man vet att alla nationers tungomål med dem kunna uttryckas och man afskräckes icke för de tio ziffrorna, då man vet hvilken nytta man af deras bruk hafver under en kommande tid; men en särdeles egenhet tyckes vidlåda den kunskapsgrenens alfabet, som, oaktadtisig sjelft ganska ringa, dock, igenom sina sammansatta ord, framlägger för oss sannolikt det härligaste språk, som ännu af menniskor blifvit taladt, cch erbjuder oss på en gång såväl det härligaste uti naturen, som förklaringen öfver en stor del af de inom hvardagslifvet och inom konstfliten sig yppande företeelSer.n Författaren rekommenderar derföre kemien såsom ett bildande studium, äfven för dem, i hvilias yrke eller verksambet kemiska kunskaper icke specielt äro af behofvet påkallade. Ee bär förf:s räsonnemang: Oberäknadt dock den lyftning, som i intellektuelt hänseende alltid blifver ett resultat af blotta vetandet om tingens förhållande, framträder likväl dessutom merändels alltid sjelfmant en följd af filosofiska, låt äfven vara naturfilosofiska betraktelser, hvilka af detta vetande likasom födas och sedermera söka att få ett utvidgadt omfång för sin näring. År man nu ense om att denna sjelfbegrundning, denna men: niskan måhända ensamt tillhörande förmåga är af värde? och tror man ej numera, att altabetets kännedom samt ordens frambringande igenom ljudet bar ett värde förnämligast derföre att de innehålla nyckeln till den helgedom, hvilken menniskan eftersträfvar att få åskåda? så måste den vetenskap, som framför andra tyckes gifva anledning till dylika spekulationer, äfven tillerkännas ett värde, bvilket skulle föranleda att något hvar önskade att deraf blifva delaktig samt beredde sig att åtminstone drägligt kunna förvalta den dyrbara andliga egendom, hvilken igenom den erhålles. Personer hafva väl funnits och beklagligtvis personer, hvilka gjort sig ett sorts namn inom naturvetenskaperna, som yrkat att kemien och alla realstudier ej i sig sjelfva äro bildande, utan blott i så måtto utaf Värde, som de lära oss känna sättet att underlätta materiella behofvers uppfyllande. Att för dem söka göra reda för dessa studiers intellektuella och bildande afdelning. vore alldeles förgäfves, då slöheten i deras tankegång ej gör dem mägtiga att med en klarare blick uppfatta någon sorts andligt ljus och de kunna med skäl jemnföras med correctiopsbjon, till hvilkas förbättring en längre tid åtgår än att fullkomligt educera det pyfödda barnet. Men skulle man äfven af den anförda orsaken icke vela kasta en blick inom de kemiska förlåten, så finnas ännu andra skäl, hvilka borde föranleda att man, åtminstone för den praktiskt logiska tilllämpningens skull, borde hafva nytta af dess studium uti yDgre åren, äfven om man förutsåge att dad 2, Oh eo omm tidamn fan.