Aftonbladet – 27 oktober 1847, sida 2

n månget studium nu uti yngre åren hafver för ommande dagar, såsom 1. ex. fallet är med latinets tudium, hvaraf val få vid äldre år hafva annat än n indirect nytta, eller såsom händelsen är med unervisning uti musik, hvilken allmänt erkännes vara ödvändig äfven för dem, som ej ämna att fill aristisk-fulländning cultivera denna del af de sköna onslerna. Ty likasom mathematikens studium uti ngre åren blifvit bevisad vara af nytta för komvande år, i och för det begrepp den gifver oss om tt strängt bevis, ehuruväl ett dermed likartadt beis aldrig kan komma i fråga då man behandlar indra frågor än dem som ligga inom mathematisens område, borde väl för en mera framskriden åller andra studier komma i fråga och odlas, hvilka igtade och skärpte själsförmögenheterna åt sådane väll, som ligga mera uti den applicativa rigtningen. ut! för delta ärdamåls ernåcnde uttänka någon , tenskapsgrer, som är mera passande än den umisla, torde svårligen låta sig göra, då man inger dess studium ständigt och jemt har till beiandling sådane ämnen, hvilka vexia emellan theoetiska sanningar, som på en empirisk väg blifvit unna, och företeelser, hvilka stå i samband med lagligen sig yppande tilldragelser, men hvilka blifit till deras ursprung mer eller mindre fullföljda amt derigenom förklarade. Ofta äro härvid en rre massa af slutföljder af nöden, innan man kan Iraga den slutsats, hvartill man slutligen kommer, ich ej sällan måste skäl hemtas ifrån analoga håll, iå man ej har de direkta och på bufvudfrågan genast gående att anföra. Lagger man nu härtill, att ust de hvardagligaste och allmännast förekommande enomeners ordnande och förklaring utgöra de proemer, som kemin söker att reda; att t. ex. matvältningen och mångfaldiga andra dageligen sig ipprepande eller för ögat framstående förhandlingar j äro annat än resultater af kemisk verksamhet; utt, med ett ord, alla fall, der materia inverkar på vateria eller deraf kan lida inverkan, utgör förenål för kemisk forskning, så inses lätt, att den yraktiska deien af vetenskapen måste vara stor, äfen om den ej nöjaktigt kan till alla delar ännu, ;m någonsin, besvara hela den massa af frågor, vilka den uteslutande praktiske mannen skulle önka att genast och utan omsvep få förklarade. Då len så till alla delar visar sig vara praktisk samt len praktiske mannen deraf druger en ständig nyta, må den väl äfven vara af nytta för något hvarje, om inser att en i samhällsskicket på slutföljder foad grund bör och måste förutgå hvarje slutligt åtsörande. Alt veta när visshet är för handen, eller vär blott en sannolikhet företer sig, att veta när grunlen, hvarpå man byggt, är säker eller att hafva sig oekant buruvida någon bristfällighet kan förefinnas på något ställe; att veta, med ett ord, hvad man vet och veta hvad man ej vet, lärer väl vara den sunskap, som kommer hvarje bildad menniska allid till pass och framför allt för dem, som i råd ch dåd blifva af andra ofta anlitade. Kan nu nison vetenskap, hvilken eger tillräckliga medel inom ig för att kontrollera de falska conclusionerna, ansifvas, hvilken under dess studium meddelar tanken n vana att reda sig utur en labyrinth af inveckande förbållanden; och kan detta mål vinnas igeom att så till sägandes efterse att erfarenheten på na vågskålen håller jemnvigt med själens conclujoner å den andra, så skall väl en tillämpning deraf kunna inses vara af nytta äfven för dem, hvilka ;ecermera, under de olika ställningarne i lifvet, blifva dragna ifrån den egentliga vetenskapliga banan, och ingen: tvifvel kan väl uppstå om att ju cke en bildande afdelning sålunda måste i hög stad tillertännas åt en vetenskap, hvilken dock för j länge sedan, af mången som varit van att Od wi peryamentslundna foliarter söka alvisel, ådömdes att utflytta ifrån vetenskapernas och bildningens samqväm till en plats uti köket, iwarvid yttrades att den i sjelfva verket ej vore innat än en kokkonst, som antagit vissa lärda ermer och ovanligare fasoner för att komma från den låga ståndpunkt, hvilken den dock i sjelfva verket eyde och hvilken hvarje klarseende wurde förutse all den alltid skulle komma att bichålla.n Vi instämma fullkomligt med förf. i bans ytirade åsigt om nytten af kemiens inhemtande så-om andra elementära undervisningsämnen, och äro öfvertygsde, att ingen vetenskapsgren ir mera tjenlig att egga forskning-begäret och klert framställa behofvet och nyttan af kunskapers inh-emtande för det unga sinnet, som innu icke blifvit moget ett med eftertanka relektera öfver nyttan cech nöjet af ökade insigtwr. Analysens och experimenternas egenskaber att väcka det mest stegrade intresse och söra det allvarliga studiet till ett kärt, ett ef.erlängtadt nöje, kunna af en lärare, som rät örstår sin sak, med lätthet begagnas såsom en ;ggende sporre, cch man har äfven funnit, att ynglingar, bvilka hela dagen varit sysselsatta 1ed andra studier, caktadt den trötthet som nsträngningen af tarkeförmögenheterna under lagens lopp medfört, likväl om aftonen, under jublande glädtighet, ilat till den kemiska lekicnen, bksom till en förlustelse efter dagens mnödor. Detta faktum talar, mer än alla lärda leduktioxrer, för det mäktigt bänföraude intreset af kemiens studium; och det är utan allt vilvel att detsamma skulle omfattas med oändigt mycket mera intresse och vara ojemtörligt nycket mera spridt bland allmänheten, om den stora mängden icke vore i fullkomlig okunnignt derom, utan blefve öfsertygad, att kemien cke är mera fridiyst för forskningen eller minre åtkomlig för den icke lärde, än hvarje ansn kunskapsgren. Vi rekommendera derföre ar Svanbergs lilla skrift, som genom en popuär framställning, utan aila larda anspråk, söker vederlägga de fördomar, som hittills utestängt cemien såsom en ingredierande del af den hunanistiska bildningen. a UÅ Våra läsare torde erinra sg, att Aftonblaler för någon tid sedan reproducersde och med vågra ytterligare anmärkningar beledsagade en tidningen Tiden förekommande artikel sf hr magi tar TäandhorocAn TYäranda anm fönrnt 3 Ti