Aftonbladet – 30 september 1847, sida 2

EEE TSEK TNS AC EEE Sa loch ehuru hon ej ovilkorligt förkastade hans anbud, gaf hon honom likväl föga hopp. Han fick således tills vidare tjena på prof. Bakom fru Spurling stod hennes negergosse, Caliban: en ohygglig, vanskaplig, ondskefull varelse, med breda, krokiga skuldror, platt näsa och öron, liknande ett vilddjurs, ett oformligt stort hufvud i jemförelse med kroppen, och en alltför lång kropp emot de korta benen. Detta vederstyggliga mönster af vanskaplighet gjorde tjenst som uppassare och källarsven och var ett ständigt föremål för fångarnes qvickheter. Hans öknamn, eller det namn hvarmed han vanligen tilltalades, var Svarta Newgstehund. I den allmänna öfversigt af fängelset, som vi lemnat i nästföregående kapitel, har föga blifvit sagdt om vaktrummet. Det torde säledes vara nödigt, innan vi gå vidare, att nogare beskrifva detsamma. En bred stentrappa förde dit ifrån gatan och ingången var genom en tung jernbeslagen dörr, som på inre sidan tryggades af ofantliga reglar och ett lås af de gröfsta dimensioner. Innanför denna dörr var en annan dörr, eller rättare, halfdörr, som var lägre än denna, men lika starkt förvarad och ofvantill försedd med en rad hvassa jerntaggar. Som ingen anledning var, att någon fånge skulle kunna undkomma denna vägen — emedan sådant aldrig ens blifvit försökt af den djerfvaste missdådare som någonsin funnits i Newgate — så stodo vanligen båda dörrarna öppna hela dagen. Klockan 6 om aftonen lästes inre dörrn och kl. 9 blef fängelset helt och hållet stängdt och tillbommadt. Icke långt ifrån ingången var, till venster i rummet, ett slags