Men hvad man å!minstone med säkerhet vet, är att den frihet, som råder vid universiteterna, cch hvilken äfven har sina goda sidor, icke lägger några sådana band, som vi förut nämnt, på de dervarande ynglingarna. Frågan är nu huruvida desse vid ankomsten till dessa läroverk redan äga den fullständiga stadga, att de ialla hänseenden kunna begagna sig af denna frihet under flera år, utan att förlora något af det ordningssinne, som vi förutsätta att noggrannheten i skolans vanor är egnad att b.bringa, om denna är väl inrättad. Det må blott erinras, att hvad vi nyss påpekat, icke behöfver direkt leda till borttagande af den så mycket omtalade libertas academica, eller medföra studenternas sättande under skolgossedisciplin, emedan saken tvärtom, utom 2ndra expedienter, kan ske genom förlängning af sjelfva vistelsen vid elementarläroverket, der denna disciplin eger rum, cch hvarmed följer, att inzen blefve student förrän på en gång mers grundliga förstudier vore absolverade, och derjemte den moraliska uppfostran vunnit tillbörlig stadga. Detta utgör just en af de hufvudsakliga fördelarne i detsystem, Nya Elem.skolan i Stockholm innebär, emedan ingen som genomgått denna skola helt och hållet är så ung eller odisciplinerad, att ban icke utsn fara kan släppas till libertas academica. Men betraktom ännu ett ögonblick resultatet af det akademiska lifvet. Ar det icke allmänt bekant, hurusom det, om ej alltid, likväl ofta händer, att i samma mån som en ung man legat länge vid universitetet, i samma mån snari sagdt, har han svårare att sätta sig in i det praktiska lifvets fordringar, af regelbundenhet och påpasslighet vid arbete, vare sig på ett handelskontor eller i embetsverken; och att många gamla studenter, blott genom de akademiska vanorna blifvit alldeles oanvändbara för praktiska yrken. Detta kan ej tyda på annat, än att emellan det verkliga lifvets kalla prosa och det akademiska lifvets poesi råder ett missförhållande, som behöfver afhjelpas. Det är långt ifrån oss att hysa det anspråket, att här uppgifva några medel till ett afbjelpande af den nu antydda bristen; man kan icke skrifva recepter för sådana slags kroniska sjukdomar; de fordra ofta ett långsamt och noggrant studium, här så mycket angelägnare, som den akademiska friheten i flere afseenden är ett dyrbart palladium, som endast varsamt bör vidröras och så litet som möjligt kringskäras. Men just derföre vore det, på sätt först är nämndt, önskligt att hafva en serskild styrelse, n.b. så ställd, att den uppfattade sitt ämne från en upphöjd synpunkt, och hvilken finge iuppdrag att undersöka och föreslå de förbättringar som läroverken i hela sitt sammanhang kunna tarfva.