Aftonbladet – 17 september 1847, sida 3

vaktmästaren Gästafsson ett eftertryckligt slag i hulvudet. Polisförhör härom förekom i dag. Den tilltalades namn är Johan Sundström eller Jorund; han har i tre och tjugo år tjent vid kronoarbetskorpsen i Carlskrona, till straff för ett subordinationsbrott. Enligt hans förklaring öfver gårdagsuppträdet, skall det icke hafva härledt sig deraf, att han vid tillfället varit rusig, utan af en föresats, att till hvad pris som helst slippa att tjena på arbetshuset, der han icke kan trifvas. Han sade att de taga lifvet af honom der, och att det i synnerhet var en vaktmästare Söderström, som alltjemt plågade honom; slutligen förklarade han att han vore tvungen att göra en olycka, bara för att komma ifrån arbetsinrättningen. Målet blef remitteradt till kämnersrätten; imetllertid skulle Sundström till arbetshuset återföras. — I går hölls polisförhör uti ett mål emellan en matros C. G. Söderholm och en f. d. kronoarbetskarl a namn Björk. Det angafs, att Björk en natt i förliden Juli månad kommit ombord å skonerten Folkungen och sökt tillgripa Söderholms byxor; Söderholm hade sökt försvara dessa för honom oumbärliga plagg, och medan matrosen och tjufven sletos om byxorna, hade den sednare fått uppbära åtskilliga slag, så att han sedan måste intagas på lasarettet. Nu voro hans skråmor botade och han skulle tilltalas för tjufnadsförsöket; han försvarade sig förnämligast med att anföra huru mycket stryk han fått, men herr polismästaren sade, att det varit rätt åt honom. Det beslöts, att målet skulle remitteras till kämnersrätten. Björk blef häktad. — )Sätt på er hatten, herre, ty derför har ni honom, sade Hamlet en gång; men så tänker man icke i våra dagar, åtminstone icke i polisen. Särdeles brydsamt är det för militärerna, som af de nya hvarandra korsande föreskrifterna om och när hufvudet skall vara betäckt eller obetäckt, lära hafva blifvit något yra i mössan. En underofficer vid artilleriet hade i dag ett mål i poliskammaren, och när han kom in syntes det tydligt att han tvekade om han borde hafva mössan i banden eller på bufvudet; han försökte det ena först och det andra sedan — och följden blef att ban vardt utvisad. Ute i förmaket satte han på sig mössan och förblef så en stund; men då utkom en af polisens tjenstemän, och upplyste honom att man icke ens i polisens förmak fick viså sig med betäckt bufvud. Underofficern afteg genast sin mössa, men kunde dock icke afhålla sig från att dervid svärja en ed, hvarföre han i morgon lärer komma att plikta. När hans mål i dag hade förevarit, anmodade han herr polismästaren att upplysa, om det icke vore tillåtet att hafva mössan på, i polisens förmak; hvarpå polismästaren svarade: nej, det är ganska ohöfligt. — Men jag bär sidogevär, invände underofficern, och då får jag äfven hafva mössan på mig, till och med inför kungen. — Men här går det inte an, återtog polismästaren, utom för simpla soldater. — Ja så. Afträdde. —L ——— —OÅA—