Aftonbladet – 17 september 1847, sida 3

tillbakavisa hans enträgna förföljelser; och eburu hans tilltagsenhet vid ett annat tillfälle skulle föga bekymrat henne, förorsakade den nu en betydlig tillökning i hennes ledsnad. Men en vida a!lvarsammare anledning till oro och bedröfvelse fick hon snart erfara. Just i detsamma presten framträdde till alItaret, såg hon en gosse hastigt smyga sig in i kyrkan och gömma sig bakom klädeshandlaren, hvilken, för att kunaa så mycket beqvämligare fullfölja sina kärleksanliggningar och tillika så mycket fördelaktigare framställa sin ståtliga figur, hvaröfver han var icke litet fåfäng, bade valt en stående, hellre än en sittande ställning. Af denna gosse hade hon ej hunnit se mer än en skymt, men denna skymt var tillräcklig för att öfvertyga henne hvem det var; och likasom hon af instinkt igenkände sin son, genom den bjertklappning hans närvaro hos henne väckte, behöfde hon blott fråga sin antipathi, för alt igenkänna Jonathan Wilds mörka figur och vilda uppsyn, der han stod kalft gömd bakom en pelare, ett litet stycke ifrån klädesbandlaren. Just då hon såg åt detta håll, upplyfte tjuftagaren sina ögon — dessa så väl bekanta grå blodtörstiga ögon! — och all blod i bennes ådror stelnade vid hans vilda, genomborrande blick. Hon vände sig genast bort, men i detsamma uppsteg hos henne en förfärlig tanka. Hvarföre h3de han kommit dit? hur vågade den lede frestaren ohelga Guds hus? Hon kunde ej besvara sina egna frågor; men obestämda, rysliga farhågor uppfyllde hennes själ. Imedlertid fortgick gudstjensten, och det allvarsamma budet: Du skall icke stjälan, Var just högtidligen uttaladt af pesten, då fru Sheppard, som af en ofrivillig rörelse hade härvid kastat en blick åt den sidan der hennes son befann sig, blef varse en hand, som gjorde en hastig vändning utmed klädeshandlarens sida. Hon kunde ej se hvad som skedde, men hon anade det; och hon såg Jonathans djefvulska triumferande blick, i hvilken hon läste: Er son har begått en tjufnad — här — inom dessa!