Aftonbladet – 17 september 1847, sida 3

RR dare. — Det är sällsamt! tillade han, seda tjenaren var borta; Bay Stuart har tjent mi; i hundrade faror, men aldrig förr har han spel mig ett sådant spratt som detta.n Ej heller skulle han någonsin mer kunh: göra det, om han vore min. Hade jag der bästa ridhäst, som funnes i verlden och har slog af mig på detta olyckliga ställe, så skulle j:g bums skjuta honom en kula genom hulvudet. Hvad menar ni med det, herre? frågade Trenchard. Ett fall vid Newgate anses af bödeln som ett dödsförebud, svarade Wild med illa dold skadeglädje. Tystb utropade sir Rowland, förargad. Ifrån den der dörrn, fortfor tjuftagaren och pekade på den dystra portal, som var midt framför dem, blifva dödsfångarne utförda till Tyburn. Det är ett elakt tecken att stupa midt för denna dörr., Jag trodde aldrig, att ni var så vidskeplig, herr W:ld, yttrade riddaren med förakt. Den mest otrogne låter öfvertyga sig a! facta, svarade Jonathan kallt: ;Jag känner en mängd fall, då den skymfliga dom, jag nyss nämnde, blifvit förebådad. genom en dylik händelse, som nu träffade er. Ni kommer väl ihåg, sir Rowland, den Bekanta major Price; han föll omkull, då han steg ur sin chäs midt för den här porten. Någon tid derefter blef han afrättad för mord. Och så var det Töm Jarrot, hyrkusken, som stötte emot den der afvisaren, så att han föll af kuskbocken och bröt af sig benet. Det var synd, att han ej bröt af sig nacken; det hade varit bättre för honom, ,y inom året var han hängd. På samma sätt förhöll det sig med Toby Tanner..x Nog om den sakeny, inföll Trenchard; hvar ir gossen?n Inte långt härifrån, svarade Wild. Efter lt vårt besvär var det hardt nära att vi hade örlorat honom, sir Rowland.n Huru så?, frågade denne misstänksamt. Ni skall få höra, svarzde Jonathan. Med