Aftonbladet – 21 juli 1847, sida 2

OM. es åtminstone har han ofta förklarat, att, om jag Vore hans jemnlike i börd, skulle han gifta sig med mig. Något skygg frågade Albertina: efter den unga snickarens öde. . ij Ack jo! dagen efter, sedan det blifvit uppgjordt, att jag skulle flytta till baron, infann sig min snickare. Jag vill inte neka, att jag erfor en häftig hjertklappning, som betydligt ökades, då han omtalade, att han nu blifvit mästare, och i min mosters närvaro formligen friade till mig Hela rummet dansade omkring värre, än om jag suttit : en slänggunga... kärlek till den ena, ett till kärlek gränsande tycke för den andra... ett rättmätigt äktenskap i ena sidan, och ett samvetsförbund å den andra... föga fattades, att jag, lik en teaterbjeltinna, nedfallit afdånad. Mer genom en våldsam ansträngning lyckades detmig att åter vinna min fattning och beslutsamhet. Det som är gjordt är gjordt, och nu är det bäst att göra pinan kort.. tänkte jag... fattade hans händer, bad honom höra mig med lugn, sade honom sanningsenligt, att jag hyst gansks mycken böjelse för honom, men att jag ej kunde blifv: hans maka... Han bleknade... Ni är då förlofvad?.. stammade han. Albertina! hvar enda bloddroppa rusade ömsom till hufvudet, ömsom till bjertat, då jag, med si mycken fasthet som möjligt, sade: jag har lofvat att komm: till baron Sparre... En stund stod han mållös och blek och gick sedan, utan att säga ett ord... Detta förakt upp rörde mig djupt, men... bidrog ock att läka mitt hjerta sår och... baron är för älskvärd, att ej snart nog förm utplåna en främmande kärlek ur den qvinnas hjerta, ha vill äga. Jag har sedan ej återsett den unge mannen, fas jag oupphörligt sörjt för hans lycka. Han sitter nu e välmående karl, och gift med en dygdig, vacker och för mögen flicka. Albertina var för ung, för obekant med verlden, at kunna förklara sig motsatserna i Louises karakter; ho