dan den hårdare lotten, ätt i guldbelagda bojor framsläpa ett glidjetomt lif, ett skuggspel afl den lycka de så ifrigt sökt, ett namnlöst hån: af den sällhet, hoppet för dem målat. Man har i allmänhet hos oss en tar.ka oml societetslifvet, att det nemligen 37 gödande tråkigt, då ej korten och s57Qeles dansen kunna påräknas såsom en Öonditio sine qua non, för att hvad man kallar animera eller rent af sysselsälla Oss i sällskapskretsarne. Danser, som på sednare tider urartat till en verklig manie, är dock en passion helt och hållet tillhörande de Slaviska stammarne. Så äro de despotiskt styrda folken likasom födda till dans, och den förnäme ryssen, som i Petersburg ofta börjar sin dag med matinges dansantes och slutar den med soirges dansantes, står sålunda i en bjert motsats till Britannias fria folk, som öfverhufvud äro Europas sämsta dansörer. Åf samma skäl kunna vi anföra negerslafvarne, hvilka älska dansen med verklig passion. Fransmännen använda den, trotts allt sitt Fältsinne, dock endast som ett behagligt intermezzo under causerielt och konversationen, sällskapslifvets egentliga beståndselement. Vi åter förbise detta i den falska tron, som af qvinnan skapar blott en modeoch dansdocka. Låtom oss ett ögenblick förflyttas inom den magiska sferen af en riktigt storståtlig soupe. Hvad som först alltid måste väcka en oinvigds förundran, är denna kyrksamma afsöndring, att se damerna uppradade likt blomsterrabatter, och herrarne i små grupper, bakom hvarandras Tyggar förstulet betraktande och lorgnetterande dem. Konrversationen i allmänhet till att börja med bannlyst, sedan så småningem hvälfvande sig kring väder och vind och — Jenny Lind; och detta är likväl blott några utvalde, djerfve veterarer, som sålunda våga öppna konversationsapprochen. De benämnas också, trots all sin menlöshet, för kuttisörer — och betraktas med ett visst förakt af de vid tröskeln, i uppsträckt hållning, med verkligt (stånddrabant-) lugn postande; — ty som sagdt, längre komma desse ej, j2, i sanning vore det för dessa glacehandskade rimtussar lättare, att storma ett cirkassiskt bergpass, än att öfver tröskeln vågajl sig inom gracernmas trolikrets, till en intellectuel skärmytsel, med det fina skämtets och vettets! vapen. Då ljuder lyckligtvis stråkens modoch! lifgilvande toner, förtrollningen löses, och så: framrycka de blygaste, ofta på det oblygaste; och i sirlige krumbugter vill kvar och en få den äran bb... Korversationsfältet intages nu af de sent anfändande s. k. Lejonen, sådane som tittat litet omkring i verlden med extrapost, och derföre med :ett stoiskt lugn se med på småfolket, ehuru mr Boivins bästa handskar, i parti, taget på stället, ändock ej räcker till att dölja deras medfödda otymplighet. Desse hafvaj på sin repertoire åtskilliga stående refränger och fraser, som verkligen äro så stereotyperade, att damerna ofta sins emellan kunna kellationeral hvad dem blivit segdt. Men, det är dock någöt, tycker man; ty ben-cohortens samtliget: medlemmar, stadde i trägen tjensteutöfning helal aftonen, är dessutom ofta en uppbådad arbetskommendering, för att göra samlingen stor ock lysande, dervid, särdeles vid större tillfällen, ofta händt, att mången känner värdfolk och deras societet knappast mer än till blotta namnet. Ty presentationen går lätt ech gästfriheten har ju sitt urgamia hem i norden. Sålunda gå de trygga, i sin anletes svett arbetande, alt visa sin takt, antingen det gäller turerna eller manöverr kring fat och buteljer, ty för maten dansar mängden af dessa, — och hvem har ejl. haft tillfälle tilden iakttagelsen, hurusom-:tikt den uppfriskande Samumviaden för öknens söner, den hesa vaktmästarerösten med det gladal bådskapet det är -serveradt! från den i söfvande dvala öfvergående tråkigheten väckt sinnena till nytt lif, till målet för uppoffrade timmar — ett godt mål! Dennakolossala. uppdukningslyx i midnatten, se här hvad som-utgör stoltheten, mecenatskapen, äran alt värdigt visa sin förmögenhet; också utan denna magnet blefve månget sällskap fåtaligt nog, ty det heter ju: der äter man brål och huru mången ung man har ej sålunda under vintrarnes topp lyckligen dividerat sin knappa budget med accepten.å de vexlar, han flitigt dragit på — wisitlådorna. Men vi lemnade de outtröttliga dansarne; månne de vexlat något-ord med dessa väna, milda nordens tärnor, som skulle göra heder åt en bal:i Tuillerierna? knappt. något, men undra också ej på, om konversationen fal-. ler sig. trög, äfven under cotiljongens mest hän-, förande vändningar, då de stackars allierades j minsta rörelser bevakas af Ma Tantes gamlal, garde, som i fasta positioner bilda observac, tionskorpsen. rundtomrekring salen!! de Är nu den svenska qvinnan mindre rikt lot-1 tad, för att sålunda blott anses utgöra dansgil-)! j 1 L lets sjellskriina coryphe? är det meningen att med asistisk råhet descemellan förvisa qvinnan till frustugan och spiseln, för att endast vid högtidliga tillfällen låta henne, likt annat Iulllull, utpyntad och granr, behaga andra, sedan hennes närmaste upphört att fira henne? Kla-k gen sedan öfver koketteri, behagsjuka, ja tilllo och med brottslighet; J hafven så velat, genom a missaktning, hårdhet och liknöjdhet. — Bet är!h föraktet för qvinnan, som oftast, alstrad från missvårdad uppfostran, utvecklas under -dessa råhetens orgier, som på en gång medtaga -fysi-o ska och metalliska krafter, skapande misan-s troper,, hvilkas trumpenhet förjagar all oskyl-f dig glädje och lefnadslust, af det enkla och e-t goistiska skäl, att de sjelfva ej mera kunna del-d taga deri. Sedan de som unge män, vänt sign betrakta qvinnan, endast såsom en hetär kreDp densande nöjets bägare, gifta de sig, möjligen g ör det så skall vara, och den unga makan, utan S ik hemgift, blir då en blott beqvämlighetsmö-)h. al om får dröäta huchallat Anh hannar Id